Göteborgsposten – 20 september 1870, sida 1

blifvit födt, och det lilla barnet dog äfven; onkel Nercer ärfde då egendomen efter sin hustru. Han gifte sig åter efter två ärs förlopp, och hans andra hustru är den bästa varelse i verlden. Jag kallar henne alltid tant, ty jag har ej den svagaste erinran af parpas syster, och ingen verklig tant kunde vara så god mot mig som tant Dorothea. Jag är alltid så lycklig här, ty här har jag min frihet. Onkel Joe — tant Dorotheas man — är den mest godhjertade menniska man kan tänka sig, raka motsatsen till mr Sheldon i allting. Jag vill dermed ej säga att min styffar ej är god. Han har tvärtom alltid visat sig mycket god mot mig, mera än jag förtjenar. Men onkel Joes sätt är så olika. Jag är säker på att ni skall tycka om honom. och jag är äfven säker på att han skall tycka om er, ty han tycker om alla menniskor. Ni måste komma och helsa på oss mycket ofta, ty Newhall farm är ett gästvänligt hus och dess portar stå öppna för alla främlingar. Nu bjöd mig min pligt mot mr Sheldon att jag skulle skynda tillbaka till Huxters Cross så fort mina ben kunde bära mig för att hinna i tid för att komma med diligensen till Hilding station. Men den kära flickan bjöd mig att stanna qvar och lofvade mig att bli välkomnad i det hus som blifvit ett paradis genom hennes närvaro. Jag såg på mitt ur. Det skulle ha varit omöjligt för mig att hinna till Huxteres Cross i tid för diligensens afgång. Samvetet tillhviskade mig att jag kunde hyra ett åkdon af min värdinna och låta en gosse köra mig till Hidling; men samvetets hviskningar äro svaga och kärle