Göteborgsposten – 17 september 1870, sida 1

Article Image
D. F. Bonniers Boktryckeri. 1870. dotter från Oroust, som dervid illa skadades. er höll i Tisdag sin dom i poliskammaren. Det till denna dag afgifna läkarebeviset innehöll att Anna Thobiasdotter erhållit åtskilliga blånader och skrubbsår på kroppen samt sensträckning å venstra fotleden, hvilka skador förersakade henne stora smärtor samt svårighet att gå, men som dock icke synas vara till nägot men för hennes framtida hälsa. På grund af hvad i målet förekommit dömdes Lars Andersson att för öfverdädig framfart å allmän plats plikta 30 rdr samt ersätta målseganden med 25 rdr för hennes lidande och tidsspillan. z Samma dag dömdes drängen Janne Jonsson från Mölndal som d. 3 d:s kört öfverdådigt i Galgkrogarne samt dervid omkullkört håst och akdon för hustrun Britta Maria Bengtsson, som derigenom tatt förstördt det mjölkförråd hon hade på kärran, att för öfverdädig tramfart å allmän väg böta 15 rdr samt ersätta hustru Bengtssons förlust med 3 rdr. — Äfven några andra i och i närheten af Mölndal boende personer ha nuder veckan blirvit bötfällda till större och mindre belopp för det de på ett vårdslöst och öfverdådigt sått tärdats fram å stadens gator. Penningestöld ombord å fartyg. Hemmansegaren Samuel Trulsson från Elgö i Vattle härad, som gjort en liten lustresa hit till staden med den vid Skeppsbron f. n. liggande dackbäten Tre Bröder, ombord å hvilken han äfven logerade, hade vid 11-tiden i Söndags afton besök ombord a tartyget af en slagting, matrosen Anders Hansson, samt en i dennes sällskap varande obekant yngre mansperson. Straxt efter det dessa aflägsnat sig på natten hade Trulsson gjort den obehagliga upptäckten att han blifvit bestulen på en större skinnportmonna, som han haft förvarad i en olåst kista i storrummet på fartyget, med i densamma förvarade 150 rur, bestående af en 100-rdrssedel, 10 norska pappersspecier samt div. annat mynt. Sedan denna stöld blifvit anmäld i detektiva polisen togs otvannamnde Anders Hansson i förhör, men förklarade sig hvarken ega den ringaste kännedom om den begångna stölden eller veta hvem den person var som han haft i sitt sällskap ombord å fartyget, och med hvilken han sade sig törst ha sammanträffat ett par timmar tidigare på aftonen. En f. d. husar vid namn Gustaf Björk, hvilken några af detektivkonstaplarne närmaste tiden förut sett illa och trasigt klädd, men som kort efter det denna stöld blifvit begången uppträdde med stor elegans, blet slutligen misstänkt för delaktighet i densamma. Han blef derför efterspanad samt häktades då han i Onsdags å en af stadens gator kom åkande i en droska, makligt tillbakalutad i densamma och rökande en cigarr. Åtven en annan person, hvilken ofta blifvit sedd i Björks sällskap och som undergått samma hastiga förändring till det yttre som denne, nemligen bagarelärlingen Nils Johan Svensson trän Helsingborg, misstanktes likaledes att ha varit med om stölden, hvarföre äfven han blef häktad. Vid polisförhöret har Svensson uppgifvit att han i Söndags på aftonen sammantraffat med en obekant sjöman, hvilken sedan befunnits vara meranämnde Hansson och i hvilkens sällskap han begitrit sig omvord å däckbäten ÅTre Bröder. Under det Hansson varit invegripen i litligt samtal med Trulsson, uade Svensson begagnat sig af tilltallet att göra en titen visitation i en i skeppsrummet stående kista, i nvilken han funnit portmonnan med de inneliggande penningarne. Sedan han och Hansson kommitiland nade han skyndsamt skilt sig från denne utan att namna något om sitt fynd samt begitvit sig till huset mr 2 vid Sillgatan, der han sedan någon tid bott ullsammans med förre husaren Björk. Denne, som säg och sot, blet genast vackt samt underrattaJes om den lyckliga affären. Björk, som var den aldste och erfarnaste af de båda stallbroderna, tog genast hand om penningarne, hvilka han sade sig vältre kunna förvara an Svensson, Dager derpå naue de begifrit sig ut i staden, då Björct vexlat 100-rdrssedeln samt lemnat Svensson omkr. 50 rdr, tor hvilka denne köpt kläder i Bazaren for 30 rdr. Af återstoden innehade Svensson vid haktandet omkr. 18 rdr. Björks uppgifter voro helt och håliet stridande mot Svenssons, i uet han dels sade sig icke ha haft någon kännedom om att penningarne varit stulna utan trott att Svensson förtjent dem på den handel han sagt sig idka, och dels att han icke tagit penningarne utrån Svensson, utan hade han af denne först fått låna 42 rdr och sedan ytterligare 4 norska specier. Dessa penningar hade han dels användt till mat och dryck, dels till åkning och andra nöjen. Vid häktningen hade Björck endast 41) rår qvar af de penningar han fråntagit Svensson. Målet remitterades till rådhusrätten och blefvo Svensson och Björk införpassade till cellfangelset. En tjof som föregilfver sig vara ollicer. I Tisdags afton sammanträffade skrädderiarbetaren Carl August Sundin uti en källare vid Kungstorget med en person, som utgaf sig vara otficer vid flöttan samt heta Rosendahl. Sedan han en stund samspråkat med denne, hvilken tycktes vara en särdeles hygglig ung man, föreslogs att de skulle gå hem till Sunuins bostad vid Skolgatan i Haga, hvilket de ätven gjorde. I denna bostad fann löjtnantendet inbjudande och trefligt att han begärde att få qvarstanna derstädes öfver natten. Denna anhållan kunde Sundin dock icke bifalla, förr än han bedt skräddaren Carl Bjursten, med hvilken han bodde tillsammans, om tillstånd dertill För detta ändamål gick han in i ett angränsande rum der Bjursten uppehöll sig, derifrån han efter en stund åter utkom samt underrättade Ålöjtnantenom att hans kamrat icke ville bifalla den framställda begäran. En stund efter det den trefliga ofticern aflägsnat sig, utkom Bjursten i det rum der denne uppehållit sig och bemärkte då genast att ett guldankargångsur som varit hängande på en vägg i rummet spårlöst försvunnit. Så otroligt det än var kunde ingen annan än den bortgångna officern ha begått denna stöld, och blef derför detektiva polisen underrättad derom. Detektivkonstaplarne n:r 85 Jönsson och 89 Rönbäck antraflade kort derefter sjömannen Frans Gustaf Rosendahl från Karlskrona, hvilken de häktade såsom misstänkt för stölden, och erkände denne vid polisförhöret att han var den sannskyldige tjufven. Då han blifvit lemnad ensam i rummet hade han tagit uret från väggen samt sedermera sålt detsamma till guldsmeden 0. J. Bogren, boende i huset n:r 38 vid Drottninggatan, för 16 rdr deraf han kontant bekommit :0 rdr, samt för skilnaden erhållit en urkedja af silfver samt en skjortknapp, hvilka persedlar han pantsatt för 3 rdr hos pantlånaren J. Olsson. Bogren, som förut blifvit beträdd med tjufgodsköperi, förklarade då konstapeln n:r 90 Bergström infann sig hos honom och frågade efter uret, att han nedsmält boetten och söndertagit urverket till detsamma. Denna uppgift vidhöll han äfven för konstapeln Rönnbäck, då denne likaledes infann sig hos honom för att taga reda på uret, men sedan Rönbäck hotat honom med husvisitiation tog han slutligen fram uret, som var värdt omkr. 50 rdr, från hvilket han dock fråntagit boetten. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och blef Rosendahl i afbidan derpå inför

17 september 1870, sida 1

Thumbnail