Göteborgsposten – 16 september 1870, sida 2

ket expensivt för mig. Jag behöfver väl ej påminna er om nödrändigheten om den största möjliga sparsamhet, då ni vet att mina affärer äro förtviflade. Jag har upptäckt Samuel Meynells begrafningsplats efter många mödor och besvär, som jag ej bryr mig om att detaljera. Jag kom tillbaka frän Calais just i lagom tid för att få ert bref med aftonposten. Jag väntar otåligt på er miss Charlotte Meynell af Huxters Cross. Er G. S. Jag lydde min principal bokstafligen och hyrde mig ett åkdon för ytterligare en dags kringflackande. Jag kom tillbaka sent på qvällen alldeles uttröttad och beslöt att afresa till IIlull med det tåg som afgick från Hilding följande dag kl. 4 på eftermiddagen. Jag gick till sängs uttröttad till kroppen och nedtryckt till själen. Hvarföre var jag så ledsen öfver att lemna Huxters Cross? Hvilken fin instinkt sade mig att denna trakt hade jordens högsta lycka för min räkning? Nästa dag var ljus och vacker. Jag sade min vänliga värdinna stt jag skulle lemna henne och hon blef helt ledsen deröfver. Efter frukosten gick jag ut för att förströ mig. Jag hade gjort min skyldighet mot min prineipal och ansåg att jag efter godtycke kunde använda den korta tiden före diligensens afgång till Hilding. Det fanns tre vägar från byn. Med de två hade jag redan gjort mig bekant; men den tredje återstod för mig att pröfva. Jag gick framåt densamma med raska steg.