Göteborgsposten – 15 september 1870, sida 1

väl ha reda på någon officiel uppgift om hans död, eller hur? Jag förmodar att man i sådana här frågor maste ha bevis för allt. — Ja, jag måste bevisa Samuels död, svarade mr Sheldon; den delen af affären åtager jag mig under det ni reder ut den qvinnliga grenen af Meynellska familjen. Jag gör en liten tur till Calais i detta ändamål. — Och om jag lyckas uppfriska gamle Sparsfields minne och får reda på vamnet? — I det fallet kan ni genast afresa till ort och ställe samt der börja era efterforskningar. Det kan ej vara öfver femtio år sedan denna qvinna gifte sig, och det måtte väl finnas någon person på platsen som är tillräckligt gammal för att minnas henne. Men jag förmodar att ni behöfver mera penningar för era utgifter, tillade Sheldon med en suck. Han tog upp en fempundsnot ur fickan. — Tretusen pund! yttrade han i det han räckte mig fempundsnoten; tänk hvilket pris ni arbetar för och påskynda ert arbete. Ju närmare vi komma slutet, desto långsammare tycker jag att det går. Jag hade blifvit så sentimental, att jag tänkte mindre på möjligheten af att vinna de tretusen punden än på utsigten of att få komma till Yorkshire, den provins der Charlotte var född, den provins der hon nu vistades. Jag påminde mig att det var det största grefskap i England, och att en sådan tillfällighet som ett sammenträffande mellan mig och Charlotte der skulle vara högst osannolik. — Jag vet att jag ur praktisk synpunkt ej skall vara henne närmare i Yorkshire än i London, sade jag för mig