Göteborgsposten – 14 september 1870, sida 5

Smanyheter från kriget. — Under det slaget vid Rezonville pågick som skarpast hade konung Wilhelm jemte svit tagit plats invid en tradgardsmur i närheten at slagfältet. Klockan var omkring 9 på aftonen. I närheten brann ett bomullsspinneri och upplyste nejuen med sitt hemska sken. Konungen satt på en bräda som man ryckt fran en bondvagn och placerat sålunda att ena ändan hvilade på en gammal decimalvag och den andra på en stupad fransk grask mmel. Vid konungens sida befunno sig bl. a. Bismarck och v. Roon. Den senare hade för dagen aflagt hjelmen och bar mot vanan slapmossa, men konungen var ikladd hj I(m. Bismarck försökte vid skenet från eldsvådan att läsa några depescher, hans tankar o cktes var långt borta. En ujup tystnad herrskane i kretsen, man afvaktade meu spänd väntan utgången af slaget, hvars tumult nu tycktes ha nått sin hojd. Då träder general Moltke iram till konungen, ban ar upphettad, hela dagen har han synts der striden rasat hetast. Ers majestät, vi nafva segrat, fienden är kastad ur alla sina ställningar. Eu skallande hurra följde, tystnaden var förbi, en marketentare letades upp och die hohen errscharten-tyllde sina taltflaskor med hans sura röda vin och drucko segerns skål. Konungen drack ur en sprucken tumlare och Bismarck stod bredvid mumsanue på ett stycke groft kommisbrod, situationen var så utomordentlig, säger den tyske berättaren att en hög herre bland de närvarande gitvit bataljmålaren Otto Cunther i uppdrag att på duken teckna denna minnesvärda scen, det tyska folket till ett oforgatligt minne. — Återstår endast att veta om den höge herrin var gubben med tumlaren eller mannen med kommisbrödet! — I slaget vid Metz hade soldaterna vid ett af de tyska intanteriregementena hittat på att till skydd mot det oupphörliga fientliga kulregunet snöra tast sina tornistrar öfver bröstet istället för på ryggen. Efter stridens slut voro flera af dem i tillfälle att öfvertyga sig em lämpligheten af denna anordning, i det de nemligen då kunde ur sjelfva tornistrarne upphemta ett ej obetydligt antal kulor, som trängt igenom kalfskinnet istället för deras eget. — I en transport af sårade, som nyligen anlände till Berlin, betann sig äfven en af de många gossar, hvilka vid krigets början rymde från sina hem för att följa med haren-Han var svårt, men ej litsfarligt sårad och, ehuru han jamrade sig rätt mycket då han skulle förbindas var han en liten stund derefter åter kry och berättade med flytande tunga sina krigsäfventyr. Då han först lemnade Berlin hade han slutit sig till ett preussiskt kavalleriregemente och följde ätven med detta, då det kommenderades till strid. Länge kunde han emellertid ej hålla lunken med ryttarne, hvarföre han öfvergick till ett intante iregemente. I slaget vid Rezonville var han tillsammans med detta och erhöll dervid en kula i armen, en annan i höften och en tredje i benet. — En morsk unge, i sanning! — Några personer i Hamburg ha offentliggjort en proklamation af följande lydelse: Til alla rökare i stad och land! Ögonvittnen berätta oss att i hela tyska hären herrskar en stor brist på tobak och cigarrer; ingendera kan erhållas för penningar! Den i vår herrliga(!) arme herskande kårandan torbjuder de i fält stående trupperna att för sin räkning taga i anspråk något af de stora sändningar tobak och cigarrer, hvilka hopas i förråden för de sårades räkning. De tyska krigarne äro alla utan undantag enligt fädrens bruk starka och dugtiga rökare och hvarje rökare hungrar heldre en gång ordentligt än han afstår från rökningen. Vi må för intet pris låta pipan slockna för våra tappra gossar! Låtom oss i största hast utrusta ett tåg, fullpackadt med tobak och cigarrer och afsända det till Metz: det hurrah hvarmed det blir mottaget skall höras ända till Hamburg! Hvar och en af undertecknade mottager och redovisar dylika gåfvor. Den som ger genast, ger dubbelt! (Underskrifter). — Vid underrättelsen om märens i Epernay, hr Moöts, oursäktliga feghet törbundo sig Paris förnämsta restauranter till att för framtiden aldrig reqvirera någon Champagne från hans firma. Det är också isanning inga, Champagnefester som nu förestå den eljest så sprittande glada staden!