Göteborgsposten – 13 september 1870, sida 2

fortfarande framför hotellet. Ett telegram afsändes till hr Chevreau med förfrågan om hvad som vore att göra. Hans svar var att man skulle låta kistorna vidare befordras till England. Folkhopen satte sig dock emot deras bortförande och belägrade hotellet hela aftonen, under det andra personer otåligt väntade utanför telegrafbyrån. Slutligen anlände ett telegram, förkunnande republikens proklamerande, hvilket tillkännagifvande mottogs med högljudt jubel. Det telegraferades då till hr Gambetta, och han befallde att kistorna skulle skickas tillbaka till Paris. Detta skedde nästa dag, ehuru innevånarne gerna först skulle ha velat taga kännedom om innehållet. Hr Gambetta underrättade br Miege, hvilken hade vård om kistorna på vägen, att de innehöllo ytterst grannlaga och vigtiga papper samt att det varit en stor lycka att de blifvit qvarhållna i Dieppe. Sedermera anlände två personer till Dieppe med en förseglad forvagn, hvilken de hade för afsigt att sända till Newharen och hvars öppnande af tulltjenstemännen de motsatte sig. Man lade äfven beslag på vagnen och afsände densamma till Paris. Enligt Gazette de France skall den engelska regeringen i hemligbet gjort försök hos konungen af Preussen till fred. Härpå skall den preussiska regeringen hafva svarat, att den, ehuru den principenligt måste tillbakavisa hvarje främmande medverkan, men för att lägga sin goda vilja i dagen, bemyndigar, den engelska regeringen att låta regeringen i Paris veta, att den var beredd på att inlåta sig i sredsunderhandlingar på följande grunder: Frankrike afstår till Preussen hälften af sin pansarflotta, det betalar en skadeersättning af 3 milliarder francs och bitaller till en gränsreglering, zhvars afgörande skall hänskjutas till en europeisk kongress. Korrespondente till Pall Mall Gazette hade i det preussiska högqvarteret en half timmas samtal med grefve Bismarck öfver de fransmännen affordrade fredsvilkoren, af hvilket följande förtjenar omtalas: Vi kunna sade förbundskansleren, 6caf Elsass och Lothringen bilda ett oafhängigt neutralt rike och sålunda skydda våra vestra gränser mot Frankrike. Men hvem skall garantera en sådan stats neutralitet? Då skulle äfven befolkningen utvandra till Frankrike, hvilket det så lange tillhört. I en annexering af Elsass och Lothringen å vår sida ser jag ej någon fördel ej-heller ser jag någon möjlighet i att verkställa den. Vi skola få ett fornojsamt folk att segra ötver; dessutom har forstoring af vårt gebit ingen dragningskraft för Tyskland. Men vi måste göra oss säkra mot ett anfall från fransk sida. Så länge Strasbourg är i fransk ego, beherrska de hela sydtyskland; ty vår bästa fästning är först Ulm. Om således våra vapen förblifvajsegerrika, måste vi taga och behålla Metz och Strasbourg (!). Strasbourg skallablifva vårt Gibraltar. Man säger. att fransmännenz skola för borttagandet af deras två bästa fästningar hota oss, och att derigenom skall alstras fortfarande hämndbegär. Det tillgifver jag dem, men sannolikt bli de så uppretade mot oss, att de på alla upptänkliga sätt skola söka hämnd. I fredens intresse måste vi betaga dem allt skadebringande välde. Tyskarne lite derpå. De uttrycka sin förhoppning, att vi icke skola inkräkta Holland. Min bäste herre, derom drömma vi knappast. Ilolländarne äro icke tyskar och vi önska er, att ingen tysk tänker sig ett försök att underkufva Holland ().