Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 3

Vi höra att franska skyttekärer organiseras öfverallt, men de skola ej erhålla pardon, om de anträffas utan attester och uniformer som soldater. Mot Toul skall i dag öppnas en eld från 48 kanoner, och det är att hoppas att dessa snart skola tysta kanonerna på de gamla befästningarne och göra platsen ohållbar. Phalsbourg håller sig fortfarande, och så gör äfven Bitsche, tror jag. Alla dessa fästningar äro i samma tillstånd, hvari de många år före kriget varit. Regnet fortfor hela marschen, men just som vi omkring middagstiden uppnådde Ligny, skingrades molnen, och eftermiddagen är vacker. Vägen gick genom Void, Menil la Horgne och S:t Aubin, allesammans platser besatta af bairare. Det är Van der Tanns kår som har denna linia. Dessa städer eller stora byar hade en mycket tröstlös anblick — fönsterluckorna voro stängda och butikerna tillslutna. Utanför Menil la Horgne gjorde prinsen halt i en trädgård vid sidan af vägen och nära intill en liten bondgård. Der stodo vi under de drypande träden en lång halftimma, tuggande på våra brödrationer. Jag gick in i en lada för att söka skydd mot regnet, och dit kommo straxt efteråt kronprinsen, hertigen af Saxen-Coburg och general von Blumenthal. Bonden, som egde eller arrenderade stället, var inne i ladan då jag kom och for häftigt ut emot tyskarne, men han gick innan kronprinsen kom in. Ce bon roi Guillaume dit qwil ne fait yas la guerre que contre Empereur! Mais bon Dieu! Sa dslajesle fait pleuvoir la guerre contre les Francais. De tyska trupperna äta ut oss. Hvad gör det mig huru jag dör? De skära ej af oss våra strupar eller bränna våra byar, men de taga ifrån oss vår föda och låta oss dö af hunger. Denna min lada var full af säd. En officer kommer för att taga bort den. Jag bad honom lemna qvar så pass mycket att jag kunde beså fälten, som just nu äro färdiga. Men nej! ej ett korn! Grand Dieu! nous allons mourir de faim — tous, tous! St. Aubin, nästa plats vi kommo till, var Diebitschs högqvarter 1815 —16, och min värd här minnes huru konungen af Preussen, som just logerade i denna stad, det sistnämnda året höll revy med de allierade trupperna, som voro lägrade från trakten af Vaucouleurs till Ligny, och lät dem vänta i flera timmar, hvilket säkert är mer än hans ef or:rädare skulle göra. Han försäkrar att Vilaintonoch många andra stora generaler voro närvarande och berättade huruledes en förfärlig regnby kom och blötte dem alla i deras fina kläder. Men den stab som nu befinner sig här kan regnet göra föga skada. Det finnes ej en fjäder bland dem, och jag har aldrig sett så enkla och praktiska officersdrägter. Vår ende otficer som bär en mera lysande utstyrsel är prinsen af Altenburg, hvilken nyligen anländt, och som bär en mycket vacker preussisk ulanuniform. Då de redo ut i sina svarta vattentäta rockar, utropade en gammal fransman, som stod i närheten: Ma foi! VEtat Major neest pas brillant-Men drägten är mycket ändamålsenlig och mycket militärisk. När kungen skall förena sig med oss är ovisst. Jag har hört att hans majestät blef så upprörd öfver förlusten af så många tappra officerare och soldater den 16 och 18, att han öfvergaf sin afsigt att hålla revy med sina armåer d. 19. Man pästår att det ej var tillräcklig artillerield d. 18. Preussarne anse att detta krig obestridligen lagt i dagen öfverlägsenheten af deras kanoner öfver de franska, och derföre harmar det dem att attacken skedde innan en lång och häftig kanonad egtrum utefter hela linien. Detta fel skall sannolikt ej mera bli upprepadt. Förlusten vid Metz kunde ha varit mindre, men det var nödvändigt att utkämpa en strid för att kunna beherrska kommunikationerna mellan Metz och Chalons, alldenstund det skulle ha varit omöjligt för kronprinsens arm att ha marscherat till den förra platsen, på väg mot Paris, om armen i Metz kunde ha kastat ofantliga förstärkningar direkte till trupperna på fältet.