Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 2

passionerade känslor rasade inom henne under det hon arbetade. — Jag är mycket ledsen öfver att ej få se henne här, sade Valentine hastigt, ty åsynen af henne är för mig dyrbar. Hvarföre skulle jag försöka dölja mina känslor för er, Diana? Vi ha utstått så mycket elände tillsammans, att det måste finnas något föreningsband mellan oss. Mig har ni alltid förekommit som en syster, och jag vill ej ha någon hemlighet för er, ehuru ni mottager mig så kallt, att man skulle kunna tro att jag förolämpat er. — Ni har ej förolämpat mig. Jag tackar er för er uppriktighet mot mig. Ni skulle ha vunnit föga genom ett motsatt uppförande. Jag har länge vetat om er böjelse för Charlotte. — Ni gissade min hemlighet? — Jag såg hvad hvarochen skulle ha sett, som gjort sig det besväret att gifva akt på er i tio minuter under era besök här i huset. — Har mitt olyckliga tillstånd varit så i ögonen fallande? utropade Valentine skrattande. Jag som så förlöjligat alla dylika känslor! Ni kommer mig att blygas öfver min dårskap, Diona. Hvad är det ni gör med alla de der perlorna? — ett högst tröttande arbete, måtte det vara. — Jag arbetar på en bönpall åt mrs Sheldon. Naturligtvis måste jag arbeta för mitt uppehälle här. — Och så tröttar ni ut era ögon med att arbeta på bönpallar! Stackars flicka! det är bra hårdt att er skönhet och era fullkomligheter ej skola finna bättre marknadsplats än denna. Jag honpas att ni en vacker dag kommer att i