Ännu på morgonen i Fredags hade Frankrikes Officiela Tidning ingenting att förtälja från Sådan; men vigtiga underrättelser måste dock ha ingått under natten eller på morgonen, ty då senaten sammanträdde kl. 12, afgåfvo ministrarne den förklaring, att Bazaine förgäfves sökt att tränga ut från Metz och att Mac Mahon misslyckats i sina ansträngningar vid Sdan. Underrättelserna från tysk sida voro ännu ogynnsammare, men forefollo icke trovärdiga. Våär olycka bedrötvar oss, hette det till slut i ministerens förklaring, men vi hoppas dock att få behålla sista ordet och att kunna utjaga fienden. I lagstiftande församlingen afgaf inrikesministern Chevreau å regeringens vägnar samma förklaring, tilläggande: Vi vilja försvara Paris på tästningsvallarne, på gatorna och, om nödvändigheten så skulle bjuda, begrafva oss under stadens ruiner. Jules Favre törklarade under församlingens bifallsrop, att alla äro redo att försvara sig intill döden, men bifogade det förslag, att hela makten öfver försvarsverket skulle öfverlemnas åt general Trochu. Mot detta förslag, som afsåg kejsardömets faktiska upprifvande, protesterade krigsministern Palikao och kammarens majoritet, hvarefter debatten afslöts. Detta var i Fredags vid middagstiden. På Lördagen uppslogs ötverallt i Paris en af alla ministrarne undertecknad proklamation, hvari allmänheten underrättades om, att Sdan kapitulerat, att Mac Mahon med sin här gifvit sig till fånga efter tre dagars hjeltemodig strid och att kejsaren äfven blitvit tilltångatagen. Men — tillägges det — dessa grymma olyckor skola ej törqväfva vårt mod. Vi skola försvara oss, och nya armeer bildas i Paris och vid Loires stränder. I lagstiftande församlingen afgaf krigsministern å regeringens vägnar samma dag en med proklamationen lika lydande förkla ring, tilläggande, att det intör dessa underrättelser vore omöjligt att diskutera, hvad som skulle följa. Ministeren var dessutom icke sjelf enig derom. Han begärde derför, att debatten skulle uppskjutas till påföljande dag. — Jules Favre uppträdde härefter på tribunen och föreslog rent ut, att kejsaren med hans dynasti skulle beröfoas alla dem af författningen förlänade rättigheter, att ur lagstiftande församlingen en komits skulle utväljas, hvilken skulle utötva regeringen, och att Trochu fortfarande skulle förbli generalguvernör i Paris. Det var en formlig afsättming, Favre fordrade, men det vittnar om, huru man känner sig slagen, att samma församling, som dagen förut protesterade mot militärmaktens ötverlemnande uteslutande åt Trochu, nu under djup tystnad åhörde detta afsättningsförslag, ja, tillochmed beslöt att hålla sammanträde följande dag, Söndagen. Med detta beslut hade församlingen i sjelfva verket underskritvit assättningen. Favres förslag var, eftersom kejsardömet ännu bestod under kejsarinnans regentskap, upproriskt och förslagsväckaren således törfallen under lagen. Och då hvarken krigsministern, som likväl hade diktaturen i sin hand, alldenstund Paris är förklaradt i belägringstillstånd, eller församlingens majoritet, hvilken var kejserlig, våzade att har tillämpa lagen, erkände de tyst att lagens förutsättning i detta fall, den kejserliga regeringen, de facto icke mera existerade. Det synes oss i någon mån märkligt, at underrättelserva om allt detia, hvilka naturligtvis under eftermiddagen i Lördags spredu sig med löpelds fart genom Paris, der icke genast framkallade revolt. Detta vittnar om huru den af händelserna skapade kritiska ställningen verkat en djup allvarlig stämning hos det verkliga folket, hvilken ej längre leker med förhållandena. Under aftonen rådde naturligt stor rörelse på boulevarderna, men inga oroligheter egde rum. Folkmassan förhöll sig tyst. Ett telegram berättar dock, att folket skickat en deputation till Trochu med begä ran, att han skulle öfvertaga regeringen, till hvilken begäran generalen naturligtvis genmälte det enda svar, han kunde gifva, neml. att hon ej kunde besvara den, men skulle intill sin död försvara Paris, Deputationen emot tog under hurrarop detta tillkännagifvande. Detta ord folket betecknar, att man inom den republikanska venstern haft allt förberedt, för att, i händelse någon katastrof skulle inträffa, genast söka att spela makten i sina händer. Händelsen inom lagstiftande församlingen i Söndags bevisar det. Då församlingen i Söndags middag sammanträdde enligt förut fattadt beslut, uppstod en stor folksamling utanför palatset, ropande: lefve republiken! Den der posterade miitären, som skulle skydda förhandlingarne, straterniserade med massan, hvarpå en folkhop inträngde i sessionssalen upprepande orden af: lefve republiken! En obeskriflig rörelse uppstod i salen, hvilken lemnades af flertalet af fe deputerade. Alldenstund inga underrätteler ingått om några våldsamheter, har den ålunda till stånd bragta revolutionen antagigen genomgått en blodlös födelseprocess. FS