från den tidpunkten ända tills Matthews giftermål med Rebecca Caulfield. Från det år han var gift med Rebecca, det sista af hans lif, finnas mänga bref, några daterade London och de öfriga Dewsdale. Men i dessa bref finnus få positiva up,lysvingar. Man kan i dem spåra det veka sinnet hos en man, som börjat röna inflytande af en sträng religionssekts läror. Dessa bref andas ötverallt ett slags fruktan: en nedslagenhet som nästan gränsar till förtvitlan. Det finnes flera ställen i de senare brefven, som förklara den mystiska nattliga begrafuingen i Dewsdale. I ett af dem heter det sålunda: Förliden natt drömde jag om kyrkogården i S. Jag satt under den gamla idegranen, tyckte jag i drömmen, och hörde mitt barn gråta. Denna dröm har tryckt mig bela dagen. Om blott lille M. låge nära till hands, i den graf dit jag snart sjelf kommer att bäras, tror jag att jag skulle vara lyckligare. I ett annat bref framlyser Matthews önskau att yp a hemligheten för Rebecca. Vi talade om åtskilligt, och hon var mer än vanligt vänlig mot mig. Jag kande lust att tala med henne om M. och bedja om hennes vänskap för C; men hon tycktes ej vilja höra mina hemligheter, och jag trodde att hon skulle bli ond om hon finge höra sanningen. Jag hade derföre ej mod att säga något till henne. Innan jag dör skall jag dock yppa allt både för C;s och M:s och den lilles skull. Jag skall komma till U. i nästa vecka för att göra mitt testamente och sedan skall jag ej ändra me