Fran Utlandet. Första akten i det drama, hvars skädeb ats Frankrike är, har afslutats med desg eaa armes kapitulering ocu d. asjelfealue kejsares tillljängatagand-. ERIdan har nu uppsänt till den andra akten, hv.rs fösta scen ireter republikens utropande i Paris; ullsattandet at en provisorisk regemug al meulemmar ur lagstittande församlingens Venster — Jules Favre, Gambetta, Ferry, Arago —, u vars äliggande skall vara laudetförsvar, och den miltära diktaturens ötverlemnauue år general Trochu. Det går snabbt. Det skall vli at det storsta intresse att ertara, huru man tran kejserliga regeringens sida staller sig tll ueuna nya bändelse och om man tillliankenåot motstånd mot solkrorelsen. Eu sådant skuile vara däraktigt, om det bekräftar sg, all pariserarmåen anslutit sig tul densamma. Bonapartisterna skola törsvinna och uppgå i den republikanska rörelsen, for alt, vär dennas stormbyar lagt sig, åter synas på ytan och söka att göra orleänisterna makten örridig. Dessa senare skola arven tillsvidare ansluta sig till revolutionen. Och det är en möjlignet, att republiken, hvars namn dock har en tor fransmännen kär klang, skall kunna återupprepa 1792 års händelser. Det väldiga dånet af vive la republiguel skall äfven tränga öfver Pyrenserna ocu der vinna stark genklang samt gifva styrka åt dervarande repu blikanska parti, hvilket möjligen skall komma till väldet och förmås att bispringa Fralkrike. I Italien skall republikens utropande i Paris antända en der alltid glimmande eld, hvilken regeringen endast skall kunna dämpa genom att sitva vika för den nationala rörelsen och bemäktiga sig Rom, för att derefter understödja det hotade Frankrike, hvars söners blod varit bästa cementet till den italienska statsbyggnadens hopfogande. Men lätom oss lemna dessa tecken till stundande händelser och i stället kasta en blick på hvad som närmast skett, för att vi må kunna sammanfatta händelserna i en följd.