förehafvande här och säledes ej kan göra något försök at: öfverlista mig eller frånstjäla mig frukten af mi.a mödo. samt förvärfvade upplysningar. Men huru ofta jag än må upprepa detta, plågas jag dock af en nervös fruktan för något förrädiskt steg från denne mans sid. Jag har plägats de sista dagarne af iufluensa och det är kanhända mitt illamående som gör mig så nervös. Men Horatio Paget är en så inpiskad skurk, och dertill är han lierad med Philip Sheldon — en annan genom iskad skurk, om min instinkt ej bedrar mig. Oktober 12. Det är något förräderi å bane. Tidigt denna morgon kom ett förbittradt bref från miss Judson, påminnande mig om att jag lofvat att brefbundten skulle återställas till henne igår på förmiddagen ech underrättande mig om att brefven ej blifvit återställda förrän på qvällen klockan elfva, då de återlemnats vid hennes trädgårdsport af en smutsig pojke. som ringt på klockan som om elden varit lös, och hvilken hastigt lemnat brefbundten till en tjenare och derefter genast försvunnit. Sjelfva bretbundten, sade miss Judson, var nersmutsad och ett bref var borta. Jag rusade genast ner för trapvorna, träffade uppassaren i hvars händer jag lemnat brefbundten klockan ha.f tio i går på morgonen, samt frågade åt hvilken budbärare han anförtrott den. Uppassaren kunde ej säga mig det. Han kom ej ihåg det. Jag sade honom rent ut att jag fann denna brist på minne besynnerlig. Han skrattade föraktligt med den lugna oförskämdhet som en välfödd uppassare på ett värdshus visar en kund som endast be