Göteborgsposten – 3 september 1870, sida 2

hela Paris. Den väckte ingen ängest, ingen förskräc kelse, hos många till och med en viss tillförsigt, at preussarne beredde sig till ett halsbrytande våg stycke; men den väckte i alla fall en allvarlig stäm mng. Butikerna voro fortfarande öppna, gatorne hvimlade som vanligt, solen sken så herrligt ned på den vackra lefnadsfriska staden — men så förän dradt! I samma ögonblick nyheten var spridd, tänkte jag på Ch. de Mazades ord: Vi vilja visa att vi äro ett allvarligt folkt. Då aftonen kom, och de långa gasraderna tändes, var som vanligt en stor menniskomassa på boulevarderna. Man stod i hopar mer än man gick, men der voro endast män; aldrig har det varit så tomt på dessa fantastiskt klädda, lockande skönheter, som äro så oskiljaktiga från boulevarden. Afdelningar af soldater drogo bort tit-bargården med full packning, långa vagnstrainer med pontoner och artilleri rörde sig rasslande framåt på körbanorna, der eljest endast lätta vagnshjul ljudlöst rulla fram. Man ställde upp sig i täta led, att få se trainerna och soldaterna draga förbi, men det hördes intet jubel, inga rop; det var som om soldater, sjelfva under vapen, sägo andra soldater draga förbi. Aftontidningarna, som fått sig tillsända inrikesministerns förklaring, togo den lika lugnt som befolkningen. I dag är det starkare vind i seglen och sjelfva luften luktar krut. Om man blott tillät korrespondenten till Dagbladet gå igenom de fientliga linierna, kunde det icke finnas något lämpligare ställe för en korrespendent, än hvad Paris blir. Kommandot utföres med all möjlig energi. På gathörnen uppslås tillkännagifvanden om stadens proviantering och en uppfordran till alla för detta militarer, som vilja vara behjelpliga vid kanonernas servering, att anmäla sig å nationalgardets stabskontor. Man väntar i hvart ögonblick en kungörelse, som rent ut befaller alla främlingar att lemna Paris All handel är afstannad, man ser icke några menniskor i butikerna, personalen derstädes står i dörrarne för att om möjligt följa med hvad som föregår. Men ingen är rädd, man får icke se ett enda modfäldt ansigte. Folket grupperar sig här och der, helst i gathörnen framför plakaten; starkt sorl höres på Vendömeplatsen framför nationalgardets stab, man får i dag vid solens sken samma intryck som igår på den mörka boulevarden, då man ser dessa täta skaror, att om marseillaisen nu ljöd och kallade till skans och vall, skulle alla följa, skulle hela Paris vandra ut liksom en stad af soldater, hvilka sammanträngt hela sin energi och kraft i en enda tanke: Seger eller död! i Hvem skulle kunna se Paris blott en enda timme, denna storartade stad, der hvarje gata utvisar ej? som verldens hufvudstad, utan att beundra ded?. Hvem kunde lefva midt i detta vidunderliga, pulserande pariserlif, som visar att der är verkligen verldens hufvudstad, utan att få ett oförgätligt intryck af lifvet i dess största och mäktigaste förm? Men hur högt man än kan beundra Paris och dess storartade rörlighet, har man likväl icke lärt känna det, om man icke sett det i närvarande ögonblick! 1 Om Paris närvarande utseende skrifver en korrespondens till Times d. 25 Augusti bl. a. följande: Hvarje främling, som kommer till Paris nu, blir förvånad öfver stadens förändrade utseende. Det kan ej förbli oanmärkt ens af de ständiga innevånarne, men den nykomne känner knappt igen staden, hvilken han vid föregående besök alltid funnit så glad och bekymmerslös. Ett moln hänger öfver oss oc bekymret står att läsa på hvarje panna. I ställät för glädtigt samtalande grupper framför kafserna ser främlingen sorgsna ansigten och hör endast allvarliga samtal, alltid öfver samma ämne. De vanliga samtalsämnena, teatrar, kapplöpningar, promenader och muntra upptåg äro alldeles lagda asidoö. Få af teatrarne ha förblifvit öppna; endast fem annonsera föreställningar för i afton, och jag skulle tro att publiken kommer att bestå nästan helt och hållet af utlänningar, ty parisarne äro ej sinnade för att njuta ens sin tavoritförströelse. Nästan hvarendå person som man möter har en tidning i hand, och många läsa, under det de promenera, eller stanna ifrigt på gatan för att se hvad det finns för nyheter från kriget. De som ej ha varit vittnen till dn förändring i sinnesstämningen, som inträdt under den förflutna Augusti månad, kunna knappt göra sig en föreställning derom. För endast tre veckor sedan var Paris gladt, törtröstansfullt och skrytsamt. Så kom den olyckliga affären vid Vissembourg, hastigt följd af de mera betydelsefulla nederlagen vid Woerth och Forbach. Paris råkade i feberaktigt raseri och räknade på snar hämnd. Det blef ingen hämnd af; det sjelfbedrageri, hvari landet invaggats af sina styresmans ogrundade försäkringar, blef på ett grymt sätt skingradt, och oro och modlöshet följde. Parisarne äro nu i en bättre sinnesstämning. De ha haft tid att vänja sig vid de pinsamma underrättelserna om nederlagen och att bereda sig på det värsta. Deras hållning är nu allvarlig och beslutsam; de äro sorgsna, men ej nedböjda. Fienden hotar Paris och Paris måste visa sig vara situationen vuxet. Beträffande möjligheten af en blifvande belägring, tror sannolikt mängden ej derpå och de som tro derpå torde ej vilja medgifva det för att ej väcka oro. Utom turister och andra resande har en stor mäng nenniskor begifvit sig bort och många flera ha sändt bort sina familjer. Detta är den tid på året d barisarne söka landtlig hvila eller hafskusten, oc le närvarande förhållandena äro väl egnade att förlubbla eller tredubbla den vanliga utvandringen. Intevånarnes vanliga sysselsättningar, så väl som deas nöjen, ha blifvit alldeles afbrutna. Handeln ligser nästan nere, undantagande i sådana saker som tunna vara af nytta under krigstid, och de oräkneiga butikerna för lyxartiklar äro öfvergifna af sina anliga kunder. Jag passerade denna morgon geom blomstermarknaden på Madeleine, vid en timma å dagen då den under vanliga förhållanden så här! ids på året har öfverflöd på vackra blommor och r öfverhopad af köpare. Der rådde nu ej ringaste f, tillförseln var högst obetydlig och köparne få; rädgårdsmästarne i trakten visste väl att deras vara! j hade någon efterfrågan. De blommor, som nu Öna största efterfrågan äro konstgjorda, trefärade stjernor, som man bär i knapphålen såsom pariotiska emblemer. Hvad behöfves det blommor, då ndast cypress kan begagnas, hvilken blott derigeom blir dräglig att man hoppas att den innan kort ommer att inflätas af lager? Lagstiftande församlingen i Paris. : Vid den lagstiftande församlingens möte! 27 Aug. tog grefven af Palikao ordet för tt gifva kammaren foljande meddelande: Jag har i detta ögonblick emottagit en depesch, em visar, att nationalgardet äfven gjort sig väl förit af faderneslandet. Depeschen lyder sålunda: Aug. kl. 9. Verdan har hlifiit anaennat af Q äl