Göteborgsposten – 3 september 1870, sida 1

7.123 att vidare derifrän öfverresa till Frankrike och såsom frivillig ingå i franska armån. Lojtn. Wulffhar förut deltagit i krig såvål i Tyskland som Nordamerika. Göteborgs elementarläroverk. Till lä rarinna i teckning vid temklassiga elementarläroverket i Majorna har härvarande domkapitel under d. 31 nåstl. Augusti utnämnt ende sökanden, eleven vid kongl. akademien för de fria konsterna i Stockholm, fröken Laura M. Schmiedte. Emigrationen. Med postångaren Orlando, som i går afgick till Hull, medföljde 130 emigranter för vidare befordran öfver England till Amerika. Å Göteborgs metallvåg har under sistl. Augusti månad invägts 150,758 ctr div. metaller; under samma tid utvägdes för skeppning på utrikes orter 128,673 ctr och til förbrukning härstädes 4952 ctr div. metaller, Hyllning. En enkel och vacker hyllning egnades igår af Magistratens medlemmar och stadens öfriga embetsoch tjenstemän åt nyligen afgångne justitieborgmastaren P. Ekman, som under 30 år innehalt denna ansvarsfulla befattniog, hvilken han beklädt på ett för honom hedrande och det allmänna bästa gagnande sätt och som han nu på grund af sin långt framskridna ålder, till allmän saknad måst lemna, De uppvaktande anfördes af t. f. justitieborgmästaren, rådman 4. V. Björck, som varmt tolkade de närvarandes känslor i nedanstående vackra tal, hvaraf vi, på af Red. framställd begäran, benäget erhällit del: Herr Borgmästare! Omständigheter, dem jag ansett föga sannolika, hafva beredt mig den äran att i detta tillfälle söka att gifva uttryck åt den saknad, stadens embetsoch tjenstemän finna sig manade att uttala, då Ni nu efter att i 30 år hafva fyllt platsen såsom deras förman tagit i anspråk den välförtjenta hvilan. För egen del måste jag högt skatta att a kamraters vägnar få vara tolk at den djupa högaktning för Eder, som i vårt innersta förvaras, för att der oförminskad lefva, och af den derpå grundade tillgitvenhet, som hos en hvar at oss icke är mindre derför, att den af många delas. Då vi, ehvad vi genomlefvat uen större eller den mindre delen af den tid, som i allmänhet kan paraknas för mannens verksamhet, likväl alltid behötva hemta upplysning och söka leuning af hvad vi erfarit, skulle uet visserligen lanua oss till nytta och uerjemte vara en gärd at tacksamhet, som vill blifva hörd, att vid detta tilltälle erinra, huruledes Eder långa lefnadsbana, der hvarje uag nästan utan de afbrott, den menskliga kraften vanligen påkallar och erfordrar, varit egnad åt arbete, utgör ew exempel för en hvar att ofortröttaut och med allvar tylla sin kallelse, denna må nu tillhöra den enskilda eller offentliga verksamheten och uenna senare må vara framstående eller ock mera eller mindre underorunad. En lika anledning kunde ock förefinnas att från Eder på handling rika embetsverksamhet hämta otaliga bevis till föredome i afseende på redlighet, noggrannhet, samvetsgrannhet och pligtkansla, egenskaper, hvilka skapa törebilden 1sör embetsmannen. 1 framsta rummet skulle dock otvifvelaktigt böra ställas den opartiska och skarpsinniga begrundning, som kommit hvarje domareatgärd till del, för att sålunda hänvisa på rätta sättet att fylla de fordringar som domaren måste göra pa sig sjelf, och hvilka hka visst af allmänna meningen framställas. Der de fullgöras, erkännas de ock at denna, om än densamma otta är nog tystlåten, då den i sitt eget intresse kunde vara mera högljudd. Blicken skulle icke behotva sträckas särdeles långt för att till uppmuntran åt våra sträfvanden tillika upptaga de resultater, som Eder pligtupptyllelse i så många rigtningar medfört för samhället, icke minst i en allmänt delad fast förtröstan på rättvis behandling utan menniskotruktan och i frånvaron inom vårt samhälle af sådane tvister, som lätt vållas genom förbiseende af laga former och icke sällan töranledas af godtyckliga töreställningar om större eller mindre vigt af särskilda föreskritter. Ännu närmare skulle det ligga oss att hvar i sin mån gifva ett erkännande åt den inflytelse, Eder fasta karakter, rättskänsla och sjelfstandighet i tanke och handling, medfört på oss under vårt bemödande att tillegna oss dessa egenskaper, dyrbara icke mindre för menniskan och medborgaren, än för tjenstemannen och särskildt för domaren. Men likasom det är Edra nandlingar, som tjenat oss till föredöme, så är det ock dessa och icke den mer eller mindre ordrika tramstallningen vid dem, som måste hafva lärt oss att inse och eftersträfva hvad som hedrar mannen, meuborgaren, tjenstemannen och domaren, och dessutom hötves det .cke oss, som för en stor delaf vår bildning stå i skuld hos Eder att sjelfva uttala nåsot omdöme huruvida vi varit tillgängliga för denna nalsosamma inflytelse och förmått att oss densamma tillgodogöra. Det är ock endast vår afsigt att finna och gifva ett uttryck åt den djupa saknad, som Eder utgang från den plats Ni såsom vår förman under en hel generation innehaft, hos oss framkallat. Vi bedja dertöre vördsamt Eder att nu mottaga en enkel, men uppriktig försäkran, att vi äro fullt medvetna af hvad vi förlorat, då vi icke vi icke vidare uvs Eder få söka de upplysta råd, som så ofta hulpit oss i lösningen at förekomne tvifvel och svårigneter vid fullgörande af våra åligganden, samt för framtiden komma att sakna den förebild, som i den offentliga, så val som ock i den enskilda verksamneten föregått oss med lära och exempel. Vi unserkasta oss den intradda förändringen inom embetsverket med alla sina säkerligen märkbara följder, med den resignation, bvarmed tingens vanskligheter måste bäras; och likasom vi äro förvissade att minnet af Eder långa och hedrande bana icke skall gå förloradt för kommande generationer af domare och tjenstemän inom staden, så hysa vi ock den vissa förhoppning, att Ni, ärad af edra medborgare, skall lange i åtnjutande af sinneslugn och den hälsa, åren meugifva, bekräfta, att fullgjorda pligter icke sakna sin belöning och jemväl i det hänseende vara oss till föresyn, att vi skola lära, huru vi med lugn må gå till mötes den förestående upplösningen af de jordiska banden. Borgmästare Ekman tackade, djupt rörd, för den honom egnade hyllningen samt anörde såsom skäl för sitt afskedstagande att den af honom nu lemnade befattningen, hvars göromål på senare tider i betydlig grad tilltagit, fordrade yngre och friskare krafter samt att han i följd af sin höga ålder icke längre ansett sig kunna sköta densamma på det sätt han sjelf önskat och funnit lämpligt. I staden sig uppehållande ångoch segelI A2. — —