Göteborgsposten – 2 september 1870, sida 3

Från Berlin. (Korresp. till Neue freie Presse.) D. 24 Aug. Det är tyst och stilla om ni så vill ute istaden; hvart har då den feberaktiga berusning tagit vägen, hvari vi lefde för några veckor sedan? Fanorna och baneren äro intagna, stå undanställda i fönstersmygen och vänta på en annan seger. Folket är icke otaligt, det är betryckt, och om man tröstande säger: Men vi hafva ju segrat, svara de utan att besinna sig: Men ni frågar inte huru-. De officiela underrättelserna meddela, att vår förlust endast d. 18 belöpte sig till 24,000 man, motståndet d. 16 (Marsla-tour) kostade oss 15,000 man och sedan d. 14 vid Metz, hvarom man ännu ingenting vet, fruktade man här att vi skulle segra oss till döds. Dock, dertill är visserligen tid, eftersom vi annu förfoga, trots de på 14 dagar utkämpade 6 mördande striderna, öfver flera hundradetusen man kärntrupper, som vi se draga i fält; landtvärnet ger oss mera att tänka på. Ungdomen är nu en gång försvarsståndet, nu kommer den näringsidkande klassens tur. Dock så måste det vara, och att det måste vara så ger oss här en tillförsigt, starkare än sorgen. Jag besökte i går en sårad officer af mina gamla vänner, hvilken vårdas i sitt hem. Man kan endast med beundran åhöra de enkla, från all ofverdrift skiljda berättelserna om de våras tapperhet. Verldshistorien vet ej att omtala blodigare strider än från d. 4 till d. 18 Aug. 1870. Vid min väns bädd stod ett chassepotgevär, som hans soldat erötrat och fört med sig; denne, äfven lätt sårad, blet inkallad att förklara för mig dess mekanism. Officeren liksom soldaten försäkrade, att geväret är både bättre och lättare att handtera än tändnålsgeväret och soldaten tillade behjertadt: Om fransmännen förstode att betjena sig at sina gevär, som vi at vår kotot, skulle uet hafva gått oss illa-. Fransmännen skjuta ständigt endast från bakhåll, men så snart de kommit oss 600 steg nära, kunna de icke håila stånd; och häraf kommer det, att flera gånger användt försat jemte mitrailleuserna åsamkat de våra dessa betydsiga förluster. Bland betalhafvarne, som under sista veckan förde sina regementen i elden, är ingen sårad.