Göteborgsposten – 2 september 1870, sida 2

Den jernväg preussarne stå i begrepp att anlägga från Renuilly till Pont-å Mousson, förbi Metz, för att åstadkomma en direkt förbindelse af linierna Metz-Zaarbräcken och Metz-Nancy, blifver 3 mil lång. Preussiska soldater lära ifrigt arbeta derpå med tillhjelp af arbetare uppbådade i trakten. Man emotser banans fullbordande inom loppet af 14 dagar. Paris tidvingar omförmäla, att den franska eskadern med ett slags muddermaskiner öfverallt borttaga de af preussarne utlagda torpedos. I farvattnen vid Syra hafva franska kanonbåtarne Hydur och Jaguaren bemäktigat sig de preussiska briggarne Alma och Kuriren. Frankrikes officiela tidning offfentliggör ett dekret från kejsarinnan, enligt hvilket de i departem. Nord bosatta utländningar at belgisk bärkomst undantagsvis erhålla tillåtelse att under kriget ingå såsom frivilliga i mobilgardet. Frankrikes lagstiftande församling har förklarat Strasbourgs innevånare väl förtjenta af fäderneslandet för deras hjeltemodiga försvar. Från Paris skrifves, att de välmående familjerna flykta i massa till det inre aflandet. Staden är endast skuggan af Paris. Från Tuilerierna svajar flaggan, men utanför slottet är allt dödt. Kejsarinnan ser dagligen ministrarne hos sig och visar sig i öfrigt endast för få personer; hon är mycket blek och angripen, men i outtröttlig verksamhet. Enligt preussiska berättelser, stöter kronprinsens arme på stora svårigheter under sin marscb. Landet är ötverallt ödelagdt, kreaturen äro bortsläpade och lifsmedlen äfvenledes bortförda. Broarne äro upprifna, vägarne på många ställen förstörda och brunnarne igentyllda. Douays, Mac Mahons och Bazaines soldadater ha sedan krigets början bortskjutit 28 millioner bakladdningspatroner. Slagtningen vid Gravelotte d. 16 Aug. kostade de brandenburgska regementena ofantliga förluster. 52:dra regementet t. ex. har törlorat nästan alla sina stabsofficerare; första bataljonen har endast qvar 280 man, hvilka blott ega en enda officer, och denne ur landtvärnet. Till Dresden anlända dagligen transporter med sårade, hvilka äro mycket vanvårdade. I många sår har redan mask bildat sig. National-Ztg innehåller i en korrespondens från Vaucouleurs en berättelse om en episod från slaget d. 18, som synes vara den blodigaste delen af denna dags förfärliga strid. Den föreföll mellan Gorze och Rezonville, hvarest preussarne på ett enda ställe hade icke mindre än 60 kanoner uppställda. 6 gånger förnyade det franska gardet sitt anfall mot denna den tyska styrkans centralpunkt, och för att rädda kanonerna måste man skicka den 3:dje armeekårens rytteriregementen mot fienden. De störtade sig med officerarne i spetsen emot de tätt slutna fyrkanterna, af hvilka de, enligt skildringar från striden, blifvit fruktansvärdt emottagna. De franske intanteristerna grepo slutligen till kolfvarne och slogo ihjäl de officerare, som hade inträngt i deras leder. Garibaldi, till hvilken en vän skickat en i Unitå Italiana aftryckt protest mot kriget, gat derpå följande svar: Caprera d. 16 Aug. Käre vän! Jag underskrifver eder protest; den är värdig ert ädla hjerta. Dock, italienarne böra förbereda sig till vigtigare saker, än att protestera och hålla vakt mot den romerska uselheten. Bonaparte skall icke mer herrska i Paris, djefvulen skall taga honom med alla sina anhängare (Il diavolo lo porterå via coi suoi puntelli). Det är en seger för de förradda nationerna och för oss en lexa, hvaraf vi skola draga frukter. Det var icke många år sedan då Preussen, i dag den första makt i verlden, räknade endast 18 millioner innevånare, och Italien har nu 27. För djefvulen, äro vi då ett folk af får (popula di pecore)? Har Alfieri ljugit, då han sade, att menniskoslägtet i Italien är kraftfullare än annorstädes ? Alltid eder G. Garibaldi. Från Frankfurt skrifves d. 24 Aug.: I går afton afgick ett extratåg härifrån till krigsskådeplatsen. Det befordrade ett stort antal medlemmar af härvarande sanitetskår, jemte en massa bandager, instrumenter och 150 sängar. Deras uppgift är, att från sjelfva slagtältet upptaga de sårade, genast förbinda dem och direkte afsända dem till Frankfurt för ytterligare behandling. Fråu Brissel skrifves d. 22 Augusti: Victor Hugo ankom i förgår från Guernsey hit och begaf sig genast till det franska ambassadhotellet, hvarest han emottogs af legations-sekreteraren Laboulaye, son till den berömde författaren till Prince Caniche?-. Jag heter Victor Hugo, sade den berömde frivillige landsförviste, Åoch önskar ett pass, att kunna återkomma till Frankrike; men jag ber er först taga denna min protest till protokollet, att jag känner mig tvungen, för att komma mitt