Göteborgsposten – 2 september 1870, sida 1

som det skall visa sig af de utdrag jag nu vill meddela. Se här det första utdraget: December 14, 1742. Min goda Ruth, met dig kan jag vara meddelsam och säger gerna till dig hvad jag ej skulle vilja säga till en annan. Jag såg samma flicka som jag hade lyckan rädda i Smithfield sista September. Hon är den vackraste varelse jag någonsin sett och städad och elegant i sitt tal och sätt som en förnäm dame, som den bäst uppfostrade person i hela Ullerton. Jag mötte henne i närheten af Marchalseefängelset, hvarest hennes far för närvarande är fånge, och samtalade med henne. Hon kom ihåg mig genast oeh tycktes vara glad öfver att få se mig. Hennes vackra blå ögon fylldes af tårar då hon tackade mig för det jag stätt upp och blifvit hennes kämpe. Om du kunnat se denna oskyldiga flicka och höra hennes okonstlade tal, då hon berättade sin olyckliga historia, skulle du ha rörts till tårar. Hennes far är sjuklig och fången, hennes mor har varit död i tre år, och den stackars moderlösa fickan, Molly, måste bära bördan af en sjuk far och en ung hjelplös syster. Tänk på detta, Ruth, i ditt rika hem. Detta tyckes utvisa att min vän Matthew var ansenligt betagen i den vackra unga qvinna, hvars kämpe han varit vid något tumult Bartholomew Fair. Mitt nästa utdrag handlar åter om Molly, efter en mellantid af fyra månader. Det ser ut som om Matthew hyst nog förtroende till sin syster att han för henne omtalat sin kärlek till den fattiga flickan; men jag kan ej finna något sådant bref bland dem jag har i mina händer.