Göteborgsposten – 2 september 1870, sida 1

— Jag vet att jag har en hel bundt bref skrifna a! Matthews egen hand, bland min farmors papper, sade miss Judson. Jag hörde henne ofta tala om sin bror Matthew som varit död i några år då jag föddes. Hon var honom mycket tillgifven, hörde jag henne säga. Jag frågade miss Judson om hon någonsin läst Mat thew Haygarths bref. — Nej, sade hon, jag ser aldrig i dem. Jag har dem qvar af vördnad för den döde; men jag tycker att det skulle göra mig olycklig att läsa dem. Tankarne och käns: lorna i gamla bref synas så nya, att de liksom föra vå! arma dödlighet alldeles inpå oss, då vi minnas huru litet som är qvar af dem som skrifvit dessa bref. Det är väl för oss att minnas att vi endast äro resande på denna jorden; men ibland förefaller det litet hårdt att tänka på huru få spår af våra steg vi lemnat efter oss då vandringen är slutad. Oktober 11. På bordet vid min sida ligga mer än hundra bref, alla skrifna af Matthew Haygarth; men äfven nu, sedan jag omsorgsfullt studerat dessa bref, är historien om mannens lif långt ifrån klar för mig. Brefven äro fulla af vinkar och hänsyftningar, men det är så föga som de rent ut säga. De äro nästan gåtlikt affattade och dölja namnen under initialerna. Det finns mycket i dessa bref som rör den hemliga historien om Matthevs lif. De voro skrifna till en enda varelse bland hans slägtingar, till hvilken han hyste fullt förtroende. Detta faktum framlyser mer än en gång, så