Göteborgsposten – 1 september 1870, sida 2

än hundra år sedan. Låt mig se: Peter Judson måste ha varit tjugofem år då han lemnade Ullerton, således är han nu en medelålders man om han lefver. Han for ut som superkarg på ett handelsfartyg. — Jag beklagar att jag ej har frihet att uppgifva rätta beskaffenheten af mitt förehafvande, sade jag i en ton som var på en gång inställsam och förtrolig; men så mycket tror jag mig kunna säga utan att gå för långt eller bryta mot min principals förtroende, att hvemhelst som slutligen kommer i besittning af John Haygarths penningar, så kommer hvarken mr Judson, lagkarlen, eller hans son att röra en penny af dem. — Jag är ej det ringaste ledsen öfver att höra det, svarade mr Judson förtjust. Den unge mannen förtjenar verkligen ej att vinna förmögenhet. En ung man som passerar förbi sin egen slägt på gatan utan att visa den vanliga höflighet som man är skyldig ålder och ett aktadt namn; en ung man som föraktligt rynkar på näsan åt ett hederligt yrke; en ung man som kallar sina kusiner knoddar och sina onklar brackor — eu sådan ung man har ej tillräckligt moraliskt värde för att förtjena materielt välstand. och jag bekänner uppriktigt att jag hellre vill se hvilken annan som helst än Theodore Judson ärfva denna stora förmögenhet. Mr Judson hade retat upp sig sjelf och tystnade för några ögonblick under det han torkade svetten ur pannan. — Jag skall säga hvad jag vill göra för er, fortfor han. Jag vill gifva er ett introduktionsbref till min syster. Om någon kan hjelpa er att få någon upplysning