Frän Utlandet. Då konung Wilhelm I at Preussen ryckte med sina armeer in öfver Frankrikes gräuser, utfärdade han till dettas befolkning en proklamation, hvilken således ätven var en inför hela Europa af egen fri vilja afgifven högtidlig förklaring, enl. hvilken han forklarade s:g endast föra krig mot den regerande uynastien i Frankrike, men ej emot det franska folket. Denna proklamation öfverensstämde med det trontal, som han höll vid nordtyska törbuudsdagens extra sammanträde. Denna förklaring har på senare tiden onekligen något besvärat de ledande kretsarne i Berlin, der de vunna snabba framgängarne s:egrat anspråken. Itrån det man ville störta Napoleon, för at: få en mera undergifven man på den franska tronen, har man nu kommit till den tanken, att man skall så grundligt betvinga Frankrike, att detta ej mera skall kunna förhindra Preussen från att utföra sin gigantiska plan om att samla alla de tysktalande länderna i Europa under sin fana, arrondera sina gränser på andra folks bekostnad och spela första stämman i den europeiska konserten. Först började de tyska tidningarne tala i denna anda, och under segerruset förvirrades befolkningen derhän, att verkligen en allmän opinion skapades, den der fordrade, att fransmännen skulle lemna rum i nämnda europeiska konsert for tyskarne. Ja, der nöja sig med att blott utföra en mellanstämma. Det var synbart, att man i de otficiela kretsarne lyssnade med begärlighet till dessa uttalanden af pressen, ehuru man ännu böll sig tillbaka.