Göteborgsposten – 31 augusti 1870, sida 2

En officer berättar oss, att fienden börjat begrafva dem och skall följande dagen fortsätta dermed. Detta sorgliga värf bör räcka ganskatlänge; ty det ligger lik på öfver en mils utsträckning. Vi gå vidare, men ju längre vi komma, desto förfärligare och hjertskärande blir valplatsens utseende. Vid hvarje steg ligga gräsligt stympade lik, ituslagna vapen, tält och klädestrasor i ohygglig oreda. En bonde som vi mötte berättade oss, att man ännu på morgonen hade hört suckar och jämmerrop från de sårade, som lago i en närliggande lund, men att nu allt var tyst. Ett förfärligt drama hade troligtvis utkämpats här: preussare och bairare hade under nattens mörker dräpt hvarandra inbördes i den förmodan, att det var iransmän(7). Nägot längre bort, i närheten af en kulle, ser man återstoden af en baiersk bataljon, upprifven af mitrailleuserna; soldaterna hatva blifvit tillintetgjorda på platsen, utan att hvarken försvara sig eller rygga tillbaka. Lederna bildas ännu af bken, flera at dem äro uppresta, stela, orörliga, med redan halft förruttnade kroppar. En af dem håller ännu sitt afbrutna vapen i handen, hans drag utvisa den djupaste förtviflan. 1 de flesta fall har jag märkt, att de dödas ansigten hafva så att säga samma uttryck af harm och förbittring. På återvägen mötte vi några medlemmar at det internationella sällskapet för de sårades vård; de beledsagades af flera kirurger och prester. De kommo att biträda vid de dödas begrafning. Som jag ämnade lemna valplatsen och kastade en sista blick öfver denna sorgens jemmerplats, närmade sig en af bönderna mig sägande: Jag tror att en derborta ännu icke är död. Jag följde hans anvisning och fann verkligen en stackars soldat, som ännu andades. Den olycklige hade fått sina båda ben afslitna af en kanonkula. Han kunde icke tala, men hans ögon, som fästades på mig, syntes åstunda något, som jag icke genast förstod. Han är törstig-, sade bonden till mig. Jag skyndade att sätta en fylld fälttlaska för hans läppar och han drack begärligt. Man hade emellertid kallat hit en kirurg, och den sårade bars genast bort på en sjukbärMörkret inbröt då jag vände tillbaka till Metz, lycklig att få se lefvande efter att en hel dag vandrat kring bland döda. Men intrycket af denna dag skall aldrig utplånas ur mitt minne; ty fantasien kan icke skapa något afskyvärdare och förfärligare än åsynen af en sådan valplats.