Göteborgsposten – 31 augusti 1870, sida 1

emedan hans far och min far varit vänner och kamrater i drottning Annas dagar. Ni vet huru Matthew, efter att under många år ha saknat allt passande sällskap, kom tillbaka efter sin fars död och förde en allvarsam och anständig vandel, besökande vårt heliga samfund och gjutande tårar många gånger då han lyssnade till vår vördade och inspirerade grundläggares tal. Och ni, min vördade själasörjare, skall hysa medlidande med mig när jag säger er huru jag plågas af farhågor att denna själ, som jag lofvat upprätta, kan återfalla i synd. Det var ej längresedan än igår, då jag befonn mig med honom i grannskapet af St. Johns Gate i Clerkenwell, som han plötsligt stannade och med det häftiga sätt som är honom eget utropade: Vill ni se det hus hvari jag tillbragt de lyckligaste åren af mitt lif, Becky: Och då jag ej svarade pekade han på en mörk byggnad med förfallet tek. Der står det, Becky, fortfor han, Ånummer sju, John-street, Clerkenwell, ett förfallet ruckle der ni ej kan gå upp för trapporna utan fara för benen. Men detta hus var en gång ett paradis för mig, och ännu i dag lockar åsynen deraf tårar i mina ögon, ehuru det är öfver aderton år sedan jag var inne i detsamma! Och derefter gick han vidare så fort att jag knappt kunde följa honom tills vi kommo till Smitfield. Då började han prata om Barthelomew-fair och allt hvad han der sett, om Fawkes trollkarlen, och om en viss person som kallades Tiddy Doll m. fl. Men han kunde ej säga mig något om vår vördnadsvärde grundläggares predikningar, hvilket skulie ha varit oändligt myc