Göteborgsposten – 30 augusti 1870, sida 2

gon erforo, att Bazaines arm, om hvars ställning man här hör alldeles motsatta meningar, blifvit fullständigt slagen och tagen tillfånga, skulle de betrakta det som ett svårt slag, men icke derför anse krigets slut närmare än hittills. De skulle tvärtom häri se ett förebud, att kriget skulle komma att räcka ännu längre. Frankrike, säger man, kan icke underkufvas eller eröfras, derför att det mister en eller två armeer. Man må framför allt skilja emellan enskilda parisertidningars fjolliga renommisteri och den lugna, fasta bestämdhet, som hela samhällsklasser lägga i dagen. Frankrikes krigiska anda är väckt. Örverallt väpnar man sig. Frankrike eger ett ofantligt antal äldre uttjenade soldater, som alla ännu äro i sin bästa mannakraft. Dessa män tillströmma nu från alla håll. Vi höra visserligen att tyskarne kunna sätta en million soldater på benen. Men de kunna ej hoppas få bugt på de franska armåerna, som ännu stå i fält, utan just allvarsammare förluster. När kriget dertill drages ut på tiden, skola de äfven lida af sjukdomar; ju längre de blifva stående i Frankrike, desto större blitva de faror, som omgifva dem. Det är sannt, att de skjuta ned borgare, som påträffas med vapen i hand; men detta skall icke afhålla bönderna från att våpna sig och göra dem vägen trång. Otaliga frikårer äro bildade; de skola bära en af regeringen fastställd uniform, hvarigenom preussarne nödgas behandla dem som soldater. De bref, som inträffa hit från alla håll, vittna om, att förbittringen och hätskheten har i Frankrike nått sin högsta höjd. Jag har sjelf erhållit bref från Bayonne och andra delar af landet, der rörelsen i det södra Frankrike skildras med samma färger som från den nordliga krigsskådeplatsen.