Göteborgsposten – 30 augusti 1870, sida 1

erkännande. Min hustrus affärer är, hvad beträffar intrigbyggnaden, en af Hodells klenare produkter, åtskilliga lustiga repliker och situationer samt ett lifligt utförande höllo dock publiken fortfarande vid en glad och angenäm stämning, hvilken ingalunda förändrades vid åsynen af Nya garnisonens täcka och blomstrande bataljon. Ungdom och fraicheur i förening med eleganta och smakfulla kostymer förskaffade upprepade applåder och inropningar åt denna intagande garnison, mot hvilken det torde vara fåfängt att söka kämpa en mot sju. I afton upptager programmet Rika Morbror och En Söndag på Amager samt ett deklamationsnummer. Sista representationen annonseras redan till i morgon. Konserten i Trädgårdsföreningens park igår afton var besökt af ett auditorium, hvars medlemmar kunde räknas i tusental. Den af marechallter och kulörta lyktor rikt upplysta platsen framför schweizeri-paviljongen erbjöd den lifligaste anblick och stora gången deremellan och musikrotundan var fullpackad med åhörare, hvilka lifligt applåderade flera af de med vanlig precision utförda musiknummerna. Prestmötet i Luad, tör hvars förhandlingar under första mötesdagen vi i vårt Lördagsnummer lemnade en kortfattad redogörelse fortsattes Onsdagen d. 24 dennes: Efter gudstjenst i domkyrkan, som förrättades af prosten Lindblad i Öfved, började åter diskussionen om prestmötesafhandlingen (om Gudsbegreppet)). Opponenter denna dag voro hufvudsakligen adjunkten Rosenius, kyrkoh:e Witt, Heurlin, Andersson och Colliander. Hr Rosenius, som ogillade förf:s påstående att uppenbarelsens sanningar icke blott äro öfver utan emot förnuftet under menniskans nuv. syndiga tillstånd, anmärkte emot den i afhandlingen förekommande kritiken af Kants, Schleiermachers och Rasmus Nielsens åsigter att denna kritik icke vore träffande, emedan den utgick från andra grunder än de, på hvilka de bestridda äsigterna hvilade. Dessutom vore kritiken för -lenfällig. — Förf. hvilken redan under den föregående dagens ventilation besvarat de anmärkningar, som rigtats mot honom i följd af hans mening om den gudomliga uppenbarelsens förhållande till förståndet, vände sig i sitt svar förnämligast mot den sednare delen af hr Rosenii opposition Han medgaf sin kritiska expose icke vara i allo utförd, men det hade icke heller varit hans mening att lemna en sådan, utan endast att antyda dessa åsigters grunddrag. Likaledes hade han vid sin kritik ofta utgått från trosgrunder, äfven om de kritiserade asigterna utgått från rena förnuftsgrunder. Men då hans afhandling är en teohhal afhandling, ansåg han sig dertill fullt berattigad. Ä Urr Witt och IIeurlin funno förf. genom sitt påstående, att de gudomliga sanningarne blifvit i det apostoliska medvetandet på fullkomligt sätt uppfattade, hafva förklarat all vidare utveckling vara obehöflig. Vore detta sannt, så förnekades derigenom behofvet och befogenheten af en teologi såsom vetenskap. — Fört. svarade att han visserligen inskränkt begreppet af det i teologisk mening vetbara till det, som redan var begripet af det apostoliska medvetandet, men derföre förnekade han visst icke möjligheten af en teologisk vetenskap. Ty dess uppgitt vore att inom de sålunda gifna gränserna föra del religiösa medvetandet fram till en allt klarare uppfattning. Kyrkoh. Andersson vände sig egentligen mot förf:s bestämning af förhållandet mellan tro och vetande samt hans försök att bestämma Gudsbegreppet Det sistnämnda kunde aldrig komma att utgöra ett vetenskapligt begrepp. Vetenskapen sysselsätter sig endast med det logiskt eller fysiskt nödvändiga, och Gud som denna nödvändighets fria grund måste således vara höjd öfver densamma. — Förf. gjorde i anledning häraf uppmärksam på, att icke blott det nödvändiga, utan äfven de fria handlingarne kunna bli föremål för vetenskap. Historien t. ex. har ett dylikt objekt, och lika litet som denna kan förvisas ur vetenskapernas område, lika litet kan teologien det. Sedan öfverläggningarne under förmiddagens lopp fortgått, hölls kl. 1 e. m. ett föredrag af prof. Hasselqvist om den kyrkl ga ställningen bland utflyttade landsmän i Amerika. Tal. beräknade antalet af de i Amerika befintliga svenskar till 150 a 200,000 personer. Af dessa lefver hälften i saknad af kyrklig ordning och andlig vård. Orsaken härtill ligger icke i liknöjdhet eller i dervarande yttre lefnadsförhållandens olämplighet för ett kyrkligt samfundslif, utan hufvudsakligen i bristen på prester. Augustasynoden, hvars president tal. är, hade till sitt hufvudsakliga syfte att afhjelpa denna brist, och ändamålet med tal:s resa till Sverige vore just att förskaffa synoden understöd af några lärde och duglige män, hvilka kunde biträda densamma vid utförandet af sitt värf. Eftermiddagens förhandlingar öppnades med ett föredrag af prof. Olbers om det ursprungliga missionsordet (Matth. 28: 18—20). Tal. sökte med stöd af de åberopade ställena ur skriften att bl. a. ådagalägga, att folken icke utan åtskilnad böra göras till föremål för missionsverksamheten, utan i den ordning i hvilken de genom sitt föregående historiska lit blifvit mogna för kristendomen. Vidare visades, beträffande rätta sättet för missionsverksamhetens utförande, att denna verksamhet bör lemnas oberörd af de särskilda partikularkyrkornas konfessionella strider, att den bör gå hand i hand med