Göteborgsposten – 29 augusti 1870, sida 1

Det berättas äfven, att ett annat barn i samma församling, under nuvarande brådska med skörden lemnat åt sig sjelf, förvillat sig i en utmark, der det tillbragte tvenne dygn tillsammans med derstädes betande kreatur men återfanns fullkomligt helbregda och derjemte helt gladt öfver den rika tillgång på mogna bär, dess vistelseort hade att erbjuda. Årsväxten. Från Inland i Bohuslän skrifver en korrespondent till Red:n — Skörden, som nu härstädes är i det närmaste afslutad, har enligt hvad man under första delen af sommaren trodde sig böra hoppas, lemnat ett ganska godt resultat, ehuru den ihållande torkan på sistone ej kunde undgå att framkalla vissa betänkligheter. Betesmarkerna äro dock för närvarande alldeles förstörda, ätvenså klagas allmänt öfver vattenbrist, så att ett ymnigt regn numera är af högsta behofvet påkalladt. Konkurs. I Wenersborgs läns tidn. för sistl. Fredag läses följande: Oaktadt de kännbara förluster åtskilliga af hrr handlande fingo vidkännas vid senaste eldsvådan härstädes, och fastän deras affärsverksamhet genom branden för någon tid afbröts, har någon rubbning i deras ekonomiska ställning icke försports, utan hafva de tvärtom genom deras visade soliditet än mera stadgat sitt förtroeude. Så mycket förundransvärdare var det då, att källarmästaren hr L. Wellander, som under tiden från d. 1 Oktober sistl. år ensam bestridt källarerörelsen här i staden och dermed förenat gästgifveri samt tillika innehaft en mycket lönande krogrörelse, efter endast 10 månaders verksamhet måst på kreditorers yrkande ingifva sin stat. Visserligen har mången trott, att värdshushållningen i stadshuset icke skulle i längden bära sig, då kunderna, missbelåtna med såväl mat som dryckesvaror, småningom aflägsnat sig från stället; men då hela utskänkningsrätten för finare värdshushållning legat i hr W:s händer är det väl ej underligt, om cessionen väckt ett mer än vanligt uppseende. Enligt hvad de förda räkenskaperna utvisa, lärer omsättningen under de förflutna 10 månaderna utgjort omkring 100,000 rdr, och ehuru cessionanten såsom den väsentligaste orsaken till bristen (omkring 30,000 rdr) uppgitver de dryga utgifterna, såsom hyra för lokalen, eldning, belysning, betjening m. m., så, i betraktande deraf, att hr W. innehaft tvenne lokaler för källarrörelse — en i stadshuset och en vid hamnen — en krogrörelse, 2:ne mycket vinstgifvande biljarder, en rymlig våning för resande, hvilken till det mesta varit ständigt upptagen, m. fl. inkomstbringande beqvämligheter, är det väl icke underligt, om kreditorerna fått åtskilliga funderingar öfver att ett så betydligt deficit kunnat uppstå, helst gäldenären icke kan förete några fordringar eller förluster på utborgningar, emedan allt varit betaldt kontant. Icke så få af stadens herrar handlande hafva blifvit invecklade i denna konkurs, och det är betecknande, att de hrr, som åtagit sig borgensansvaret för W:s rörelse, redan sett sig om efter en ny värdshusman. Valet härtill lärer fallit på en källarmästare Strömmers från Linköping, hvilken säges komma att öfvertaga restaurationshållningen i stadshuset jemte gästgifveriet den 1 inst. Oktober. 2 UAt MmMmii