Göteborgsposten – 26 augusti 1870, sida 2

omgifvet af stora skogar och beläget i on otantlig park. friskt, luftigt och lugnt. Det ji skall bli det ståtligaste och bästa sjukhuset i bela Frankrike. I Striden d. 14 Aug., vid Pange. (Ur Courrier de la Moselle.) Den 14:de. — Redan i dag på morgonen spred sig i Metz det ryktet, att den franska hären, som under flera dagar stått framför Metz, skulle gå tillbaka till Moselles venstra strand och marschera på Verdun. Samtidigt tog kejsaren, efter det han bevistat messan, officielt afsked af presterskapet, och på prefekturplatsen, der de kejserliga vagnarne höllo, gjorde man inför allas ögon mycket vidlyftiga förberedelser till afresan. Armeåen började å sin sida sin reträtt, och alltsom trupperna kommo ned från höjderna på den högra stranden, gingo de öfver floden på båtbroar. Från fästningens esplanad såg man infanteri, kavalleri och artilleri defilera på slätten Saint-Symphorien och utveckla sig på ön Soulcy; dammoln uppstego på vägen från Moulins, som för till Verdun. Fienden kunde uppifrån sina ställningar iakttaga denna rörelse och tro på ett fullständigt återtåg. Men hvad han icke såg, det var, att franska hären, i stället för att följa vägen till Verdun, gjorde en svängning till höger hän mot ön Chambiere, för att åter gå öfver på den högra strander vid Saint-Julien. Fram mot kl. 4 hördes en stark kanonad. Fienden, som gick i fällan, kastade sig öfver de trupper, som blifvit qvar på högra stranden, tvang dem att rygga tillbaka och skulle ha drifvit dem ut i Moselle, om ej den ofvan nämnda kringgående rörelsen utförts. Preussarne, som redan trodde sig säkra om segern, sågo sig plötsligt angripna af trupper, hvilka enligt deras förmenande skulle vara långt borta på vägen till Verdun. Nu blef det deras tur att gå tillbaka. Från stadens vallar, som bevakades af nationalgardet, kunde man följa stridens gång i allmänhet. Emellan fästena S:t Julien och Queulen såg man oupphörligt kanonoch gevärsblixtar. Man följde under en lätt begriplig spänning vår armes framryckande rörelse, och man kunde tydligt se, att den dref fienden från S:t Julien bort mot fästet Queulen. Fram mot kl. 7 kunde kanonerna i detta fäste slutligen deltaga i den förfärliga konserten. Skotten följde oafbrutet på hvarandra. Mitrailleusernas blixtsnabba skjutande, hvilket ljöd som elden från tvenne leder infanteri, blandade sig med kanonernas djupa bas. Fram mot kl. 81 var allt förbi. Mörkret skiljde de stridande åt, och det kom i ett högst olägligt ögonblick; ty om striden fortfarit i ännu ett par timmar, skulle fiendens nederlag varit fullständigt. Detta slag, som vi måhända något oegentligt kallat slaget vid Metz, egde i sjelfva verket rum på platåen nordorst om Metz, der byarne Vantoux, My, Colombey, Noisseville, Sainte-Barbe m. fl. ligga. De fientliga krafterna anslogos till 100,000 man. Af vår styrka togo endast 3:dje (Decaen) och 4:de (Ladmirault) kårerna del i kampen; gardet stod i reserv. Enligt hvad en militärläkare, som bevistade slaget, meddelat, kan vår förlust beräknas till 2500 man, fiendens till 10 å 11,000. Mitrailleuserna ha tillfogat fienden ofantlig skada. De preussiska bataljonerna, hvilka följde oafbrutet på hvarandra, blefvo bokstafligen upprifna af dessa fruktansvärda maskiner. På några ställen lågo de fallna så tätt intill hvarandra, att de hindrade vårt artilleri från att komma fort framåt. Eftersom jag kommit att nämna det franska artilleriet, måste jag genast låta den ära tillkomma detsamma, som det förtjenar. Alla, som deltogo i striden, äro eniga om, att våra artillerister visade en beundransvärd kallblodighet; deras skott voro midt under den fruktansvärdaste elden lika regelmessiga som vid skjutöfningarne. Bland de sårade nämnas chefen för 3:dje armekåren, general Decaen (7), och generalerna Castagny och Duplessis. General Decaen, som sårades framför fästet Grimont, höll sig ännu tre qvart derefter uppe i sadeln. Då hans häst blef skjuten under honom, bar man bort generalen. Om man ser bort från de sorgliga förlusterna, kan detta kallas en lycklig dag för den franska hären. Vi vilja icke säga, att den höjt stämningen hos våra trupper, emedan de äro beslutna att segra eller dö; men den har lärt tienden, genom de oerhörda förluster han led, hvad våra soldater duga till, när de bli väl anförda och äro tillräckligt manstarka. I går infunno sig efter hvarandra tvenne parlamentärer i fästningen; de bådo om vapenhvila, för att kunna begrafva sina fallna, och den blef dem beviljad. Slaget d. 16 Augusti, vid Gravelotte. (Korrespondens till ÅLiberte.) Efter hanonauen iu Pange (d. 14:ue), som ädrog den preussiska hären så stor förlust, verkställue marskalk Bazaine en tillbakagaeude rörelse. Hela armeen marscherade mot Verdun, i det att den utan svårighet gick öfver Modelle på broarne vid Metz. Under aenna ötvergang drogo sig preussarne tillsammans och ryckte ram på den motsatta Mosellestranhn. En sqvauron uhlaner törirrade sig ända fram till La Porte ues Allemands, och om vindbryggan icke var:t uppdragen, skulle hela sqvadronen blifvit tagen tillfånga mellan begge portarne i den dubbla vallgördeln. En liten episod kan ge begrepp om de tyska officerarnes djerfhet. Midt i den franska generalstaben sågs till häst i präktig uniform och lysande vapen en kapten vid det kungliga preussiska gardet, hvilken först blef bemärkt, sedan man kommit innanför Serpenois-porten. Man anhöll honom nu, och han förklarade helt öppet, att han befann sig der på grund af ett vad med sina kamrater, att han skulle med egna ögon öfvertyga sig om huru stor styrka fransmännen hade. Preussarne hade besatt den högra Mosellestranden till Novan, en liten köping en mil ifrån Ars-sur-Moselle, hvarest finnes en icke uppritven stenbro. Broarne vid Pange och Ars voro underminerade af fransmännen, och i det man lemnade venstra stranden sprängdes de i luften. Preussarne gingo om natten öfver floden vid Nov6an för att afskära marskalk Bazaine alla förbindelser. Under dagens lopp hade den franska hären hastigt tillryggalagt vägen från Metz till Gravelotte, der marskalk Bazaine uppslog sitt högqvarter, dit kejsaren med svit äfven intann sig. Natten var lugn. Man hade tändt stora eldar i det franska lägret, och hela dalen och höjderna på den venstra stranden voro upplysta på en mils omkrets. Soldaterna erhöllo order att förblifva påklädda under vapen, och under hela natten ströfvade infanteriet i Vauxoch Inssy-skogarne, att utspeja fiendens ställning. Fienden var icke långt borta. Han såg hans träffas? och hvem var den person pade upp om penningar för brefven? Namnen byrån vid