Göteborgsposten – 26 augusti 1870, sida 2

— Ute! upprepade han förargad; han är alltid ute, tror jag. Hvar kan han träffas? Gossen svarade att hans herre skulle vara tillbaka inom en halftimma, ifall mr Sheldon ville vänta så länge. — Hvart har er herre begifvit sig? — Jag tror att han ämnade sig till Holborn, sir, svarade gossen med någon tvekan. Han visste mycket väl att George hade hemligheter för sin bror och att det ej var rådligt att vara för fri i sina meddelanden till den äldre gentlemannen. Men vexelmäklarens svarta ögon och hvita tänder injagade fruktan hos honom, och då Philip fann för godt att göra honom frågor, ansåg han sig tvungen att svara sanningsenligt, alldenstund hana herre ej inplantat någon lämplig osanning att duka fram i bändelse af förhör. — Hvilken del af Holborn? frågade Philip skarpt. — Jag hörde honom sägs att han skulle till telegrafbyrån. — Godt! utropade mr Sheldon, hvarefter hen rusade ner för trapporna, lemnande gossen på dörrtröskela stirrande efter honom med förvånade blickar. Telegrafbyrån betydde affärer, och alla affärer som hans bror kuude ha egde vid denna tid intresse för mr Sheldon. Han hade öfvertänkt betydelsen af Georges triumferande småleende sista gången de träffades, och ju längre han öfvertänkt detsamma desto fastare hade hans öfvertygelse blifvit, att hans bror inlåtit sig i något hemligt och vinstbringande företag, hvars beskaffenhet det vore bans skyldighet stt söka upptäcka,