Göteborgsposten – 26 augusti 1870, sida 2

eldar på afdtänd. Kl. 3 på morgonen voro fransmännen på benen; man spisade soppa och utdelade födoämnen för två dagar. Soldaterna förstodo meningen: man väntade en drabbning. Armen into, en utomordentligt stark position. Högslätten vid Gravelotte beherrskar dalen och stora landsvägen, som går igenom byen och i rät vinkel stöter till Moselle. Vid Gravelotte stod vår center under general Decaen; Faillys och Ladmiraults kårer stodo på högra flygeln, gardet i centern, och marskalk Canroberts kår på den venstra flygeln. Härens betydande artilleri uppställdes under natten. Kl. 5 försökte preussarne ställa sig i linie och ryckte fram från skogen. Denna gång voro de mindre väl underrättade om vår styrka och de divisioner som öppnade elden blefvo tillintetgjorda. Steinmetz och Prins Carls armeer hade förenat sina krafter, men anfallet fördes svagt och efter två timmars strid kunde den franska hären fortsätta sin marsch. Vid Gravelotte delar vägen sig till Verdun; den ena går på höjderna och den andra öfver slätten genom Conflens och Etain. Kejsaren hade lemnat Pange tillföljd af uhlanangreppet på hög-qvarteret. De bomber, som inkastades, hade kostat en öfverste och två gardesmajorer lifvet; Armeens återtåg och omöjligheten för kejsarens talrika svit att kunna uppehålla sig i marskalk Bazaines högqvarter nödsakade kejsaren att skyndsamt begifva sig till Verdun. Han bröt upp omkring en timme före slaget och tog den andra vägen eskorterad af en bataljon gardesgrenadierer och två regementen Chasseus dfrique hvilka gjorde god vakt. Kejsaren förföljdes af en preussisk division, för hvilken han blott hade några timmars försprång. De af denna division utsända patruller trängde nästan i hälarne på våra Chasseurs VAfrique. Man tillryggalade på 6 timmar vägen från Gravelotte till Verdun, och grenadiererna, som slutade tåget, reqvirerade vagnar, för att icke låta dem, som blefvo efter falla i siendens händer. Kejsaren begaf sig vid ankomsten till Verdun genast till bangården. Han åtföljdes af den kejserlige prinsen, hvars tillstånd väckte medlidande; det stackars barnet var öfverväldigadt af trötthet, såg sjukt och afmagradt ut. Östra banans materiel hade dagen förut afgått till Chålons; på bangården fanns endast en tredje klassens vaggon. Kejsaren tog plats deri jemte prinsen och några af sviten, drack ett glas vin, som baninspektoren bjöd honom och tåget afgick. Det var sorgligt att vara vittne härtill. Kejsaren såg mörk och sluten ut och syntes ej må väl. Hans stämma var kraftig, men han var synbart utmattad. Den lust och liflighet, som les chasseurs dafrique visade, gjorde ett godt intryck på innevånarne. Chasseurerne bivuakerade om natten på Verduns glacis; den följande dagen hade de slutit sig till hufvudstyrkan. Under loppet af natten förde ett extratåg kejsarens svit och bagage till Chålons. Ordonnansofficerarne måste hålla tillgodo med lastvagnar, på hvilkas botten man lade något halm. Slaget d. 18 Augusti, vid Rexonville. (Bref från. konung Wilhelm till hans gemål). D. 19 Aug. — Gårdagen var en ny segerdag, bvars följder ännu icke kunna beräknas. Tidigt i går gick den 12:te armekåren mot den nordliga vägen från Metz till Verdun ända fram till S:t Marcel och Doncourt, följd af 3:dje och 10:de kårerna, under det att 7:de och 8:de kårerna, samt äfven den 2:dra kåren förblefvo stående vid Rezonville mot Metz, då de förstnämnda kårerna gjorde en svängning till hoger. På en mycket skogbeväxt terräng mot Verneville och S:t Privat började dessa kårer angreppet mot Gravelotte, ehuru icke häftigt, för att afvakta en stor kringgående rörelse mot den starka positionen Amanvillers-Chatel ända till Metzerchauss6en. Denna vida kringgående rörelse förde trupperna först kl. 4 i strid med gardeskåren och omkring kl. 12 med den 9:de. Fienden gjorde ett häftigt motstånd i skogarne, så att terräng endast långsamt kunde vinnas. S:t Privat togs af gardeskären, Verneville af den 9:de kåren. 12:te kåren och 3:dje kårens artilleri ingrepo nu i striden. Gravelotte och skogarne på båda sidor togos af 7:de och 8:de kårernas trupper och bibehöllos med stora förluster. För att ännu en gång angripa de genom den kringgående rörelsen tillbakaträngda fientliga trupperna, företogs en rörelse framåt öfver Gravelotte vid det inbrytande mörkret, hvilken möttes bakom skyttegrafvarne af en oerhörd eld en tage och af gevärseld, så att den just då inträffade 2:dra kåren måste angripa fienden med bajonetten samt fullständigt intog och behöll den fasta ställningen. Kl. var half 9, då elden efter hand tystnaden på alla punkter. Vid detta sista framryckande saknades icke de historiska granaterna från Königgrätz, från hvilka ministern v. Roon denna gång aflägsnade mig. Alla trupper, som jag såg, helsade mig med entusiastiska hurrarop; de gjorde under af tapperhet mot en lika tapper fiende. Som försvarade hvarje steg och ofta gjorde offensiva rörelser, hvilka likväl blefvo för hvarje gång tillbakaslagna. Det är ännu oberäkneligt, hvad den i fästningen Metz förskansade, mycket starka läger sammanträngda fiendens öde skall bli. Jag skyr för att fråga efter förlusterna och för att uttala namn, emedan endast allför många bekanta nämnas, ofta opälitligt. Ett regemente skall ha slagits på ett lysande sätt. Grefve Waldersee är särad, allvarsamt; men icke dödligt, säger man. Jag ville bivuakera här, men fann efter några timmar en stuga, der jag lade mig till hvila på den medförda kongl. sjukvagnen, och eftersom jag icke har det ringaste af mina saker från Port å Mousson hos mig, så har jag i 30 timmar varit fullt påklädd. Jag tackar Gud för, att han förlänat oss segern. Wilhelm. Lägret vid Chålons. (Korrespondens till National.) I 410 Åarnmns obe