Göteborgsposten – 24 augusti 1870, sida 2

i gossens vård, tog ljuset ur den äldre tjenarens band och gick rakt uppför trapporna, som om han ämnat gå till sängs. Den äldre tjenaren låste dörrarne, tog hufvudnyckeln och gick derefter till sin egen hviloplats. Gossen höll sig uppe för att fordra och rykta hästen, som såg ut att ha slitit ondt under dagen. Han hade nästan slutat detta göromål, då hans uppmärksamhet väcktes af slamrandet af en bakport som ledde till den del af gården der stallet och uthusen voro belägna. Fruktande tjufvar öppnade gossen dörren till stallet och såg ut. antagligen med stor försigtighet. Det var klart månsken och han såg genast, att den person som öppuat porten var en som hade rätt att öppna den. Matthew Haygarth hade gått igenom den. Han bar en lång svart kappa, och hans hufvud var sänkt mot hans bröst, som om han varit djupt bedröfvad. Gossen, nyfiken som alla pojkar äro, smög sig ut efter sin husbonde, hvilken gick rakt till denhär kyrkogården — just till denna samma fläck på hvilken vi nu befinna oss. Här blef gossen Andrew Hone vittne till en sällsam scen. Han såg en öppen graf straxt bredvid dethär staketet, han säg en liten likkista sakta säukas i grafven af den person, som på den tiden var församlingens klockare, samt en främmaude man, hvilken efteråt reste derifrån i en vagn som väntade vid porten, och i hvilken vagn utan tvifvel både främlingen och den lilla likkistan kommit. Innan mannen afreste hjelpte han till att fylla den lilla grefven, och då den var fylld gaf Matthew Haygarth penningar till båda männen — guldmynt tyckte gossen