Göteborgsposten – 24 augusti 1870, sida 2

Smånyheter från kriget. Amiral Rigault de Genouilly är den ende af de förra ministrarne som har gått öfver i det nya kabinettet. Man var skyldig honom denna heder. Då frågan omkrigsförklaring kom på tal inom Olliviers ministöre, förklarade amiralen hvad som sedermera nogsamt visat sig, att flottan ej var färdig. Han gjorde denna bekännelse öppet och oförbehällsamt och tillrådde uppskjutandet af krigsförklaringen ännu någon tid. Han stod den gången ensam om sin åsigt i ministerrådet, men från samma ögonblick som kriget, oaktadt hans varningar blef förklaradt, har han för sin del sökt att reparera bristerna och detta med en hurtighet och bestämdhet i handling, som bilda en stark motsats till krigsdepartementets konfysa halfmessyrer, ett handlingssätt, hvilket måhända innan kort skall ha burit frukt i lyckade operationer till sjös. — Den från Notre-Dame-kyrkan i Paris bekante och berömde predikanten Pere Hyacinthe har i en skrifvelse till mären i 5:te arrondissementet erbjudit sin tjenst som skottgräfvare. En prest, yttrar han, må icke gripa till svärdet förrän i farans yttersta Ögonblick, men ingenting kan hindra mig från att fatta skofvel och hacka. I morgon efter gudstjensten är jag till deras tjenst. — Lefve Frankrikel — Från Rastadt skrifves till Åournal de Bruzelles: Preussarnes förlust vid Vissembourg belöpte sig till e:a 7000 man, vid Woerth till 15 å 16,000 man och vid Saarbrucken till c:a 9000 man. Flera tidningar ha uppgitvit ännu högre siffror, men de ofvan anförda bära redan vittne om fransmännens hjeltemodiga strid mot de allt uppslukande massor, som preussarne sände emot dem. Deras förlust vid Vissembourg vittnar isynnerhet om ett förtvifladt motstånd från general Douays sida, i det fransmännens styrka endast utgjorde 10,000 man, hvilka sålunda gjorde 7000 preussare otjenstbara. — Efter slaget vid Woerth föll äfven Mac Mahons hela packning i fiendens händer. Häribland befann sig bl. a. en samling toilett-artiklar, tillhöriga de damer, som skulle göra les honneurs i marskalkens hufvudqvarter. Dessa voro hertiginnan de Clermont-Tonnerre och m:me Latour-Dupin. De preussiska husarerna roade sig med att spöka ut sig i de franska hofdamernas krinoliner, chignoner, sidenklädningar och blonderhattar. — Dagstelegrafens korresp. skrifver från Paris d. 14 d:s: Det har i dessa dagar utbredt sig de mest oroande rykten om att Paris ifall af en belägring icke skulle vara tillräckligt försedt med lifsmedel. Sålunda hette det igår, att behållningen af mjöl icke skulle räcka längre än högst 14 dagar.