Göteborgsposten – 24 augusti 1870, sida 1

menter dolda i gamla kabinetter eller multnande bakom rörliga panelingar. Jag frågade presten om han någonsin funnit några slags papper i gamla förgätna skrubbar i huset eller några lönnlådor i de gamla möblerna. Hans svar var afgjordt nekaude. Han hade undersökt hvarje tum i det gamla huset och ingenting funnit. I hela huset fanns blott ett föremål som ådrog sig min uppmärksamhet, och det intresse som detta föremål väckte hos mig stod ej i samband med den Haygarthska förmögenheten. Öfver en hög kamin i en af sofkamrarne hängde en liten rad miniatyrporträtter — gammalmodiga, ovala miniatyrer, urblekta målningar af män och qvinnor med pudradt hår från Georgarnes och drottning Annas tid. Der hängde inalles sju miniatyrporträtter, af hvilka ett var till form och stil helt olika med de öfriga: det var porträttet af en ung flicka med lösa, opudrade lockar ; ett vackert oskyldigt flickansigte med grå ögon och markerado svarta ögonbryn, läpparne något skilda åt och perlhvita tänder mellan de rosiga läpparna. Jag tog sakta porträttet från den krok på hvilken det hängde och stod en stund betraktande detsamma. Det var porträttet af Charlotte Halliday. Ja, jag förmodar att det ligger en slump i denna omständighet. Det var en af dessa märkvärdiga tillfälliga likheter, som hvarochen under loppet af sin lefnad träffat på. Här smålog den längesedan aflidna skönheten från Georg den andres