lefde och dog i detta hus. Det rum som nu är min studerkammare försåg hon med en liten kateder och några bänkar samt förvandlade det sålunda till ett slags kapell, hvari byns värdshusvärd — hvilken som jag tror var ansedd som ett starkt skinande ljus inom Wesleyanska samfundet — höll ottesång hvarje Söndagsmorgon för de få medlemmar af denna sekt som funnos i Dewsdale och trakten deromkring. Hon dog då hennes son var nitton år gammal och begrofs i familjehvalfvet i kyrkogården derborta. Att hennes son var en anhängare af den engelska kyrkan utgjorde en anledning till stor sorg för henne. Men jag fruktar att de upplysningar jag kan lemna rörande Haygartheka familjen ej äro af någon vigt för er. Deras förbindelse med Dewsdale varade något mer än tjugo år. Matthew Haygarth, blef vigd i Dewsdales kyrka, hans son John döptes der och han ejolf blef begrafven i Dewadales kyrkogård. Detta är jemnt och nätt alla de upplysningar jag kan lemna er, och ni skulle med rätta kunna anmärka att ni kunde få veta lika mycket af kyrkoboken. Jag begärde och erhöll tillåtelse att få bese huset. Den gamle beskedlige prosten visade sig mycket angelägen att gå mina önskningar till mötes och hyste säkert ej rinsasto tvifvelsmål rörande den förklaring jag enligt Sheldons råd lemnat om anledningen till mina spörjsmål. Han ledde mig från rum till rum, tåligt väntande medan jag granskade väggpanelningen och tog de gamla möblerna i skärskådande. Jag hade beslutat att lyda George Sheldons råd till punkt och pricka, ehuru jag hade föga hopp att göra någon melodramatisk upptäckt i form af doku