Göteborgsposten – 23 augusti 1870, sida 2

makt likväl vara så reducerad, att det ej skall kunna i strid mot folkets mening förhindra italienarnes bemäktigande af Rom. Frankrike — det är numera icke fråga om Napoleon — skall gerna vilja med Roms öfverlemnande åt konungariket Italien såsom dess hufvudstad köpa sig dess i nödfall beväpnade medverkan till att hålla det segrande och öfvermodiga Preussen tillbaka. En sak, som är egnad att glädja hvarje frihetens och framåtskridandets vän, skall således i dessa dagar finna en hugnesam lösning: under kanondundret och vapenbraket skall den verldsliga påfvestolen falla sönder. utan att verlden skall deraf erfara någon annan ryckning, än en viss belåten häpnad öfver, att ett tusenårigt välde kunnat så lätt och så ljudlöst falla i spillror. Hvad sjelfva Ryssland angår, erkänner tillochmed Börsenhalle?, att det icke skall vilja se Preussens ytterligare utvidgning. Hela den ryska pressen står, med ett enda nämnvärdt undantag, hvad dess sympatier angår på Frankrikes sidaEnl. dess mening, är Frankrikes sak frihetens och civilisationens, den tyska öfvervigten i det mellersta Europa är i allmänhet farlig och för jemvigten skadligare än den franska, och dessutom var Slesvigholsteins afsöndring från Danmark en kränkning af folkrätten, som kräfver upprättelse. Den ryska regeringen skall finna sin fördel i att denna gång följa opinionens ström, så att det är möjligt, att Ryssland skall tillstädja de andra makternas mnppträdande mot Preussen, om icke detta möjligen skulle vilja gå in på öfverenskommelser i orienten, de der dock skulle föranleda ett europeiskt krig, som det ännu icke kan ligga i det oförberedda Rysslands intresse att framkalla. Innebär allt detta något lugnande utsigter för Frankrike vid ett stundande fredsslut, så synes deremot dess militära utsigter vara nästan förtviflade, eller åtminstone sådana, att endast till hälften ett underverk kan återupprätta dem. Vi äro i tillfälle att nu kunna här nedan meddela en korrespondens från preussisk sida rörande striden öster om Metz d. 14:de, vid Pange eller Courcelles, hvilken senare plats betecknas i de preussiska telegrammerna som denna strids skådeplats. Man finner af detta bref, att det var efter denna strid, som preussarne begärde at Bazaine vapenhvila för att begrafva de döda, och icke efter striden d. 16:de vid Gravelotte, såsom det uppgifvits ifrån Paris. En öfverblick på ställningen och händelserna vester om Metz skola vi nu kasta. Dessa händelser stå i sammanhang med nyssnämnda strid. På Söndagen d. 14:de skulle franska armåen i Metz under Bazaine börja sitt återtåg till Chålons. En del af densamma angreps vid Pange, men en annan del af samma arm6 hade redan gått ötver Moselle, då den på venstra sidan möttes af preussarne, hvilka sökte att motsätta sig dess återtåg, men blefvo tillbakakastade. Man trodde i Paris, att franska armeen hade genom denna framgång kunnat fortsätta sitt återtåg och att dess hufvudstyrka hade på Tisdags ettermiddag samlats i Etain på vägen till Verdun, 2!; sv. mil från Metz. Detta hopp svek. En topografisk skildring af platsen torde vara behöflig. Mellan Metz och Verdun (hvilken senare plats Bazaine ville uppnå, för att derifrån kunna komma med jernväg till Chålons och på denna plats förena sig med dervarande nya arme, tör att erbjuda de anryckande preussarne en hufvuddrabbning) — mellan Metz och Verdun finnas tvenne vägar; dessa dela sig i Gravelotte, hvilken plats ligger något mer än 34 sv. Mil från Metz. En nordlig väg går från denna plats till Verdun öfver Conflans och Etain; en sydlig väg uppnår Verdun öfver Rezonville, Vionville, Mars la Tour, Harville och Manheulles. Norr om Vionville, ungefär 1, sv. mil trån Metz på norra vägen ligger Doncourt, och ännu längre norrut, uvgefär 1 mil trån Doncourt har man Briey. Denna senare plats ligger c:a 834 mil från Moselle på venstra stranden och kan uppnås på vägar, som skära floden, både från Metz och Thionville. Vi bedja läsaren fasthålla dessa platser i minnet, ty det var mellan de båda vägarne från Metz till Verdun samt emellan Vionville och Doncourt, som striden rasade utsträckande sig i öster till Gravelotte, i vester till Mars la Tour och i norr till Briey. Efter striden på Söndagen hade preussarne forttarande iakttagit de franska truppernas rörelser och beslutat ytterligare förhindra deras återtåg. De båda armeerna förblefvo i denna ställning under Måndagen. Om Söndagen hade preussarne haft s tt högqvarter i Hervy och gago derifrån vid Pont å Mousson ötver Moselle samt hopade en stor del af sin arme i sydvest om Metz, hvarifrån den, genom att rycka norrut upphann fransmännen på den södra vägen vid Gravelotte, Rezonville, Vionville och Mars la Tcur. Men en preussisk truppafdelning hade synbarligen ryckt framföre denna öster och norr om Metz; den hade gått öfver Moselle vid Richmont, ungefär halfvägs mellan Metz och Thionville, och intagit sin ställning vid Bricy. På Tisdags morgon d. 16:de påträffade den 5:te