Göteborgsposten – 23 augusti 1870, sida 1

— Jag är ledsen deröfver, svarade George artigt. Men du vägrade mig penningar då jag behöfde sådana, och du behöfver ej erbjuda dem åt mig nu då jag ej behöfver dem. Det finnes personer som tro att jag helgar mitt lif åt en oförnuftig teori, och kanske du är en af dem. Men en sak kan du vara viss om, Philip Sheldon: om jag någonsin kommer åt en god affär, skall jag veta att behålla den för mig sjelf. Det finnes män som förstå konsten att dölja sina känslor i alla vanliga fall, men som dock förråda sig i ett vigtigt ögonblick. George Sheldon skulle lätt kunnat hålla sin plan hemlig för sin äldre bror; men i detta obevakade ögonblick glömde han sig och lät en känsla af triumf afspegla sig i hans ansigte. Vexelmäklaren var mera var att läsa i personers ansigten än i böcker. Han kunde tolka meningen af Georges småleende — ett småleende till hälften af triumf, till hälften af ondska. — Karlen har kommit åt en god affär, tänkte han för sig sjelf, och Hawkehurst har del i den. Det måste vara en satans god affär, eftersom han tillbakavisar mitt anbud af penningar. Om mr Sheldon på något sätt kände sig stött eller förödmjukad af broderns uppförande, var han långt ifrån att vilja visa det. — Nåväl, du gör rätt i att behålla dina planer för dig sjelf. Du har fätt vänta länge nog på lyckan. Jag skall ej vara den som missunnar dig henne då du når henne,