Göteborgsposten – 22 augusti 1870, sida 2

jag — kanhända ett sattighushjon. Vals förhoppningar torde bli inskränkta till några pund förvarade i en chinavas. — Jag skalle ha trott Hawkehurst vara den siste man i verlden att bry sig om sådana obetydligheter. Jag kunde ha gifvit honom fullt upp om han etannat i staden. Han och min bror George äro ovanligt intima, tillade mr Sheldon tankfullt. Det var hans vana att misstro brodern och alla dennes bekanta. — Jag förmodar att ni kan gifva mig Hawkehursts adress för den händelse att jag skulle vilja skrifya till honom? frågade han. — Han bad mig sända mina bref till honom under adress posterestante Dorking, svarade kaptenen; detta tyckes verkligen utvisa att tantens bostad är något fattighus eller dylikt. Ingenting vidare yttrades om Valentines afresa. Kapten Paget slutade sing göromål hos sin patron och aflägsnade sig, lemnande vexelmäklaren stödd mot sin pulpet i en mycket begrundande ställning och ritande underliga figurer på läskpapperet. — Det ligger något besynnerligt i att denne unge man reser bort från staden; det är någon hemlighet med i spelet, tänkte han. Han ämnade sig ej till Dorking, ty om han det gjort skulle han ej sagt Charlotte att han skulle resa hundrafemtio mil från London. Han skulle sannolikt ej kunna vara på sin vakt mot hennes frågor och säga sanningen. Jag undrar om Paget är med i hemligheten. Hans sätt Å öppenhjertigt nog; men den A