Göteborgsposten – 22 augusti 1870, sida 1

kanhända länge kommer att taga min tid i anspråk, men som också möjligtvis snart nog kan vara afgjord; jag hoppas att jag ej skall behöfva bli borta många veckor från London. Charlotte drog en suck af lättnad. — Reser ni långt bort? frågade hon. — Temligen långt; ja — hundrafemtio mil eller så omkring, svarade Valentine tveksamt. Det hade varit en lätt sak att hitta på en gammal tant Sarah för att narra den listige Horatio; men Valentine Hawkehurst kunde ej förmå sig att säga Charlotte Halliday en öfverlagd osanning. Flickan betraktade honom förundrad, då han gaf detta tveksamma svar på hennes fråga. Hon förstod ej rätt hvarföre han ej sade henne stället dit han reste och beskaffenheten af den affär som kallade honom bort. Charlotte var mycket tyst under den återstående delen af promenaden. Då de hunnit i närheten af Bayswater-gate såg hon på sitt ur. Klockan var närs ett och hon hade lofvat mrs Sheldon att vara hemma en timma före frukost. — Jag fruktar att vi måste skynda hem, Di, sade hon. — Jag är alldeles färdig att gå, svarade miss Paget hastigt. Farväl, Valentine. — Farväl, Diana, farväl miss Halliday. Mr Hawkehurst skakade hand med båda de unga damerna; men handskakningen med Charlotte gick mycket långsamt jemförd med samma ceremoni med Diana. — Farväl, upprepade han långsamt och sedan han