Göteborgsposten – 20 augusti 1870, sida 2

L ON vid Breisach i det sydliga Baden. Det är väl med dessa, som franska trupper stridt vid den befästade platsen Schlettstadt vid militärvägen söder om Strasbourg. Efter slagen. Från Woerth skrifves till ett österrikiskt blad d. 8 Aug.: Döden har under de 15 timmar striden varade rasat fruktansvärdt såväl i de tyska som franska lederna. I en stor öppen graf hvila nu liken af icke mindre än 120 soldater från samma regemente, och ännu bäras de sednast funna oupphörligt dit. Länge var utgången af striden oviss. Två gänger ansågs den afgjord på fransmännens sida, så att Mac-Mahon redan telegraferat(?) till kejsaren, att han segrat. Två gånger blefvo prenssarne kastade tillbaka förbi Woerth, och det med sådan häftighet, att fransmännen redan trodde tiden vara inne att förfölja. Ett kurassier-regemente sprängde ned i dalen från skogen. Deras harnesk glimmade dock icke länge i solskenet. Det preussiska artilleriet mottog det med två fruktansvärda salvor, och den stolta ryttarskaran tumlade i vild flykt tillbaka till skogen. Preussarne begagnade detta tillfälle. att ånyo tränga in på fransmännen, hvilka trån Woerth kastades tillbaka till höjderna. Då nägre af stadens borgare icke hade nöjt sig med att håna de vikande prcussarne, utan äfven skjutit efter dem, togs nu en förskräcklig hämnd. Alt som kom i deras vag krossades och ödelades, och de borgare, som blefvo synliga, kunde prisa sig lyckliga, om de blott togos tullfanga. Under återtåget ledo fransmännen stora förluster. På vägarne mellan vinplanteringarne lägo de hoptals. Ännu 24 timmar efter slaget var man sysselsatt med att draga fram de sårade på likhögarne. Staden Frischweiler erbjöd en förfärlig anblick. Bland ruinerna af de nedskjutna husen lågo hundratals svårt sårade, de flesta utan hopp om räddning. Öfverallt hördes jemmer och klagorop, blandade med böner och förbannelser på tyska, franska och arabiska. I dag hafva trupperna tramryckt vidare. Det var tid på att komma från valplatsens gebit, ty liklukten förpestade redan miltals. Flera hundrade lik ligga ännu obegrafna. Borgarne i Woerth erhöllo befallning att gå ut med spadar och ombesörja detta arbete. I hela trakten är redan stor brist på lifsmedel. Potatis var nästan den enda födan för fattig som rik. Bagerierna i Woerth äro besatta med soldater, och allt det bröd som bakas det utdelas till de sårade. Metz har varit så ofta omtaladt och kommer väl att ytterligare ofta omnämnas, hvar;ör en skildring af denna plats torde vara af intresse: Metz, hufvudstad i Moselle-departementet och provinsen Messin i Lothringen, var sedan det 11:te århundradet fri tysk riksstad, tills den 1648 i westsaliska freden genom fördraget i Munster kom till Frankrike. Den nu omkring 55,000 innevånare räknande staden är belägen på högra sidan om den derstädes segelbara och öfver 200 fot breda Moselletloden, som äfven delar sig i flera armar. Derigenom äro de tre öarne S:t Simphorien, Souley och Chambiere bildade, och den egentliga staden ligger dels på denna sistnämnda djupt liggande ö, samt till största delen i den vinkel, som den här utfallande, men föga betydande Seille bildar med Moselle. Metz är nu för tiden en fästning af första rangen. Anlagd i medlet af 16:de århundradet af chevalier de Ville, blefvo fästningsverken sedermera af den berömde krigsbyggmästaren marskalk Vauban betydligt förstärkta och tillökade. Dess befästningssystem torde dock icke vara hemligt för våra strateger, enär modell af detsamma, jemte af andra franska fästningar år 1815 af de allierade togos från Paris och numera finnas i Berlin. Sedermera och isynnerhet efter 1866 är mycket gjordt till fästningens förstärkande så inom som utom densamma, så t. ex. blef geniekårens arsenal först färdig år 1864, och man antager, att en regelmässig belägring af densamma skall kosta mycken tid och blod. Hufvudverken äro: det mot söder anlagda citadellet, som dessutom är betäckt af ett s. k. hornverk, åt öster det starka fästet Bellecroix och åt vester, på andra sidan Moselle, Mosellefästet. Dessutom förberedes vidare befästningar. Deremellan ligga en mängd små skansar och redouter, t. ex. redouten Pate, skansen Isors m. fl. De yttre verken från norr till söder, öster och vester, ha i rak utsträckning en längd af öfver J mil och fästningsverkens omfång stiga till 13 å 2 geogr. mil. Höjderna på den venstra dalsidan (berget S:t Qventin Z 1078 fot) öfverskjuta de motliggande med 300 fot, och dessa senare sänka sig i långsam sluttning mot den blott 200 fot djupare dalsluttningen. Som ett kuriosum må anföras, att 13 mil vestligt om Metz, bakom berget S:t Qventin, ligga två förskansningar, hvilka bära de betecknande namnen Moskau och Leipzig, Den från Paris och Nancyvägen löpande östra jernbanan mynnar söder om citadellet in i fästningen och går vidare till Saarbräck, under det att den norrut till Thionville och Luxembourg förande bibanan går i en stor båge öfver Moselle sydvest om staden genom en stark ännu inom fästningens område belägen bro. Den från Chalons läger öfver S:t Mnhould och Verdun till Metz löpande vigtiga jernbanan var ej ännu fullbordad vid krigets början. Numera bör man kunna färdas på den ända till Verdun, ty till Metz var den för kort tid sedan under arbete. Den väl byggda staden, omgifven på alla sidor af väl underhållna chausser, ligger vid pass 42 geogr. mil från Paris. I fredstia äro derstädes den 5:te militärdivisionen och den 23:dje gensdarmerielegionen förlagda; staden eger många höga och ansenliga byggnader, ibland hvilka den götiska katedralen med sitt 345 fot höga torn, stadshuset, kasernerna, magasiner och intendentpalatset utmärka sig. Utom den bekanta geniekårens arsenal, finnes ännu en större, innehållande ett ofantligt förråd krigsmateriel. Den sedan år 1864 anlagda underjordiska vattenledningen tillför staden dagligen 10,000 k.f. vatten.