Göteborgsposten – 19 augusti 1870, sida 1

reg:tet Melander, hvarefter K. blifvit arresterad och förd först till högvakten i arrest samt sedan till flottans sjukhus, enär man velat göra troligt att han vore sinnessvag, något som läkarne dock ej velat bestyrka. Anledningen till våldet skulle vara den, att K. misstänkt S. för att ha för major Melander omtalat att K., som under ordinarie kompanichefens, kapt. Arnoldsons tillfälliga trånvaro är komp:s 8. k. disponent och i denna egenskap har att ombesörja aflöningen m. m., icke lemnat S. de derför afsedda penningar. Rapporter om förhållandet äro redan från så väl sanjunkare Svensson som major Melander å vederbörlig ort aflemnade. Åskslag. I Borås tidn. läses: D. 3 d:s nedslog åskan i en torplägenhet nära Svenljunga, hvarvid en gosse ljöt döden och en flicka svårt skadades. Blixten nedgick genom skorstenen, men besynnerligt nog icke genom det öppna spjället åt köket hvarest eld brann på spiseln, utan inåt stugan, oaktadt spjället der var tillskjutet samt derifrån åt köket upp tillbaka genom skorstenen. I spiseln inne i stugan satt flickan och i hennes knä ett minderårigt barn, hvilket af blixten kastades ut på golfvet utan att erhålla någon skada. Flickan deremot träffades så att hon föll afsvimmad i apiseln. På eller nära tröskeln emellan stugan och köket stod gossen, som ögonblickligen dödades. Hustrun, som stod vid köksspiseln sysselsatt med matlagning, slapp undan med sorgen och förskräckelsen. Baptistgiftermål börja nu offentligen kungöras, hvilket visserligen ej gör dem lagliga, men dock af flera skäl synes vara en lämplig åtgärd. Så läses i tidningen Veckoposten följande kungörelse: Skomakaregesällen Karl Alfred Lundqvist och jungfru Hanna Olsson, af hvilka bruden icke blifvit i statskyrkan konfirmerad, gåfvo hvarandra äktenskapliga trohetslöften i tillkallade vittnens närvaro i Stockholm den 31 Juli 1870; hvilket härigenom offentliggöres. Ett qvistigt fall. Till Jönköp. tidn. meddelas följande: D. 27 sistl. Juli, då södra blandade tåget passerade Yxenhaga, hade en häst, tillhörig borrmästare Nilsson, egare af egendomen Gråbo, kommit in på banans område. Förskräckt af det brusande tåget, sprang han banan framåt, men stannade vid sidan ett ögonblick. Åter förskräckt af en stark hvissling från lokomotivet, rusade han ånyo framåt tills han kom till Tormenåsberget, hvarest han lade sig ned vid sidan af jernvägen. Här stannade lokomotivet och en konduktör afsteg för att bortleda hästen, då denne gjorde ett häftigt språng, hvarvid han nedstörtade utför branten, med den påföljd att 3 refben samt venstra frambenet afbrötos. Han måste straxt skjutas. Syn togs genast i vittnens närvaro På stängslet, der hästen öfvergått, och befanns det vara odugligt. Nu är det jernvägens skyldighet att underhålla detsamma, och då kommer frågan: Bör ej jernvägsstyrelsen ersätta nämnde ganska kännbara förlust? På förfrågan hos baningeniören har hästens egare fått ett bleklagdt nej, och den lagliga vägen är både lång och kostsam samt skulle kanske drabba Nilsson med ändå större förlust, om han förlorade i högre eller högsta instans. Goda elgstånd På Skagersholms egor har man, berättar en brefskrifvare till Nerik. Alleh. under denna sommar varseblifvit 2 elgtjurar och 3 kor, af hvilka en medfört två kalfvar. Dessa ståtliga högdjur äro icke särdeles rädda af sig. Men så hatva de ock en varm försvarare i Skagersholms egare, d:r Ludvig Löfvensköld, som sörjer för, att dessa adla djur fritt få ströfva omkring i skogsbygden, föröka sig och njuta sitt sorgfria väsende.