Göteborgsposten – 19 augusti 1870, sida 1

han deremot, om han följde er till Ullerton, skulle kunna få reda på beskaffenheten af era göromål der. Mr Hawkehurst insåg klokheten häraf och samtyckte till att göra Dorking till den plats der hans slägting bodde. — Det ligger mycket nära London, sade han tankfullt; kaptenen skulle lätt kunna göra en tur dit. — Just derföre ir det sannolikt att han ej skall göra det, svarade lagkarlen; en man som ämnar sig till ett ställe, hvilket ligger en timmas väg från hans bostad, vet att han hvilken dag som helst kan begifva sig dit och uppskjuter resan så länge som möjligt. Men en man som beslutar göra en läpgre resa måste göra sina förberedelser derefter och sätter vanligtvis snart sitt beslut i verkställighet. Lyd mitt råd och uppgif Dorking. För att lyda detta råd begaf sig Valentine Hawkehurst hem tidigt denna afton och satt framför en liten treflig brasa då kaptenen återkom hem. — Förb—t ledsamt arbete, sade kaptenen under det han tummade brätten: på sin hatt — förb—t långsamt, tråkigt och tankeansträngande arbete! Huru många personer tror ni jag besökt i dag, Val? Tretiosju stycken! Hvad säger ni om det? Tretiofem samtal och några af dem myoket långa. — Nå biter man på kroken? frågade mr Hawkehurst med vänligt intresse. — Det går trögt, Val, mycket trögt. Man har på sista åren fiskat så mycket i de merkantila fiskvattnen, att fiskarne blifvit varsamma, mycket varsamma. För att säga sanningen, Val, börjar jag ledsna vid min närvarande