Göteborgsposten – 18 augusti 1870, sida 2

följande referat från sagde stad: Wasell, hitskickad från länscellfängelset, var iklädd fotoch handbojor, emedan han under vägen till tinget visat sig våldsam, har ett icke synnerligen frånstötande yttre, är eller påstår sig vara döf och bryter i sitt tal, såsom vore han utländning. Han berättade, att han under en lång följd af år arbetat i Eskilstuna; att han blifvit döf genom en der iråkad sjukdom; att han sedan begifvit sig ut på vandring och derunder genomtågat Sverige, Norge och Danmark; att han under dessa vanuringar lifnärt sig med att laga och förtenna kokkärl; att han vid sin ankomst till Askersund egt 1 rdr 25 öre, för hvilka penningar han dels köpt saltsyra, dels och synnerligen bränvin; att han råkat tillsammans med en kringstrykande bagaregesäll och i hans sällskap supit omåttligt, och att han, då han gick från Askersund, varit så öfverlastad, att han icke minns det aldra minsta, förrän han vaknade upp på väg till Hofva, icke långt från Bodarne kyrka. Emot hans verkliga eller diktade döfhet äfvensom mot hans stora onykterhet strida de berättelser, som afgåfvos af de qvinnor, mot hvilka han sökte öfva våld. Emellanåt hörde han de svar, som den ena af dem afgaf på hans frågor, utan att han såg henne i ansigtet och således utan att kunna af munnens rörelse sluta till, hvad hon svarade. Wasell vidhöll emellertid inför rätta, dels att han vore totalt döf på båda öronen, hvadan frågorna skriftligen framställdes till honom, dels att han saknade follkomlig kännedom om de at honom föröfvade brotten, tills han häktades, men att han, eftersom så många personer åsett händelsen och vittnat mot honom, icke kunde neka till, att han begått desamma, hvarför han måste vara nöja med det straff, som kan komma att härför drabba honom. På åklagarens begäran om uppskof för vidare bevisnings anskaffande, uppsköts ransakningen till d. 27 Augusti, inom hvilken tid Wasell kommer i tillfälle, ifall han verkligen är döf, att genom afskrift af ransakningsprotokollet få fullkomlig kännedom om vittnesberättelserna. Hemgång och dålig polis. Folkets tidn. omtalar, att d. 1 d:s öfverväla gjordes i ett hus i Eslof af fem illa kände personer från Vestra Karaby, deribland för mordförsök afstraffade säkallade MölleJohnen och för mordbrand tilltalade Nils Esbjörnsson, i det de tidigt på morgonen åtföljde at husvärdens förrymda hustru, med begagnande af falska nycklar inträngde genom lägenhetens dörrar, medan värden sof, samt med våld uttogo och sedan på dagen bortförde husets redbaraste lösörebo, förmodligen till Karaby. Sedan de öfverlastat sig af i huset befintligt matoch dryckesförrad, misshandlades värden af dem, bland annat med knifskärning, samt då han lyckades undkomma åt gårdsidan, ty hufvudingången var af väldsverkarne bevakad, fört ljdes han med misshandel ut på allmänna torget. Pa platsen tjenstgörande polis Johnson blef vid uppträdets början af värden hemtad för att afstyra laglösheterna, men kunde icke förmås vidtaga andra åtgärder än att uppteckna en del af de varor, som tillgrepos, och aflägsnade han sig vid förmärkandet af, att värdens personliga säkerhet stod i fara, utan att sedan visa sig förrän våldet på torget slutats.