Göteborgsposten – 18 augusti 1870, sida 2

icke stannat ett ögonblick. Vära ben önska hvila men hjertat är friskt. Det var som afgjordt, att kulor och kartescher ej ville hafva med mig att göra. Mitt kompani var hela tiden i spetsen för bataljonen, och af de 120 man, hvaraf det bestod, äterstå 40. Våra officerare äro beundransvärda. Tappre gosse! denne unge man, som jag här talar om, har aldrig varit i strid och förstod blott att sköta pennan eller jagtbössan. Och man tror att ett land, som om 14 dagar kan ha dylika soldater, skall knäfalla efter 2 nederlag, i hvilka det stod en emot 6 eller 8. — Nej, man misstager sig mycket i Berlin. Denna lavin af menniskor, för länge sedan indelt i regementen, som det äregiriga och diktatoriska Preussen kastar öfver oss, skall blifva krossad, då den på sitt tåg möter en hel nation under vapen. Ni har ett blad till er disposition, hr redaktör, må det upprepa dag efter dag, att ett enigt Paris, som sluter sig samman med energi, som är väpnadt till tänderna och är beslutadt att försvara sig till det yttersta betyder detsamma som 300,000 man till den aktiva armeen