Göteborgsposten – 18 augusti 1870, sida 1

det ena efter det andra, tills den gamle Jonathan blef sva gare och hjelplösare än ett barn och slutligen berisade sin son den ynnesten att dö utan att ha upprättat någo testamente alls, hvarigenom denne kom i besittning af en mycket vacker förmögenhet. Den gamle mannen dog 1766, åttio år gammel, ett mycket vackert exemplar af våra goda engelska borgare af den puritanska skolan. Rustaren Mattbew var vid denna tid fyrtiosex år gammal och hade, som jag förmodar, tröttnat vid att rusta. I hvilket fall som helst tycks han i allsköns lugn ha slagit sig ner i det gamla familjehuset vid torget i Ullerton, hvarest han omkring sju år senare gifte sig med en respektabel dame af den puritanska skolan och i hvilket hus han ett år efter sitt giftermål hastigt skildes från detta lifvet, lemnande efter sig en son och arfvinge, den senast aflidne John Haygarth. Och nu, min käre Hawkehurst, börjar ni, som är en skarpsinnig karl, kanhända att förstå hvad jag har för skäl att tro som jag gör? — Jag kan ej säga att jag det gör. — Min mening är att denne Matthew Haygarth möjligen kan ha varit gift innan han var femtiotre år gammal. Män af hans skrot och korn hinna ej ofta denna mogna ålder utan att på ett eller annat sätt ha fastnat i äktenskapets garn. Den omständigheten att Matthew Haygarth ej yppade något sådant giftermål är intet afgörande bevis emot min hypotes. Han dog mycket hastigt utan att ha upprättat testamente — som det tycks Haygartharnes vanliga sätt att dö — och han hade aldrig giort någon reda öfver gina affärer. Efter hvad den äldate innevånaren i