Från Utlandet. Det väntade hufvudslaget har kanske blifvit ytterligare fördröjdt. Franska armeen har lyckligt gått ötver Moselle. En del af densamma angreps dock vid Metz af preussiska härmassor, hvilka den dock lyckades att, enligt Napoleons rapport, med betydande förlust tillbakaslå i Söndags, under det att konung Wilhelm i sin rapport till sin drottning i Berlin säger, att hans trupper voro Sgegerrika. Striden stod mellan byn Pange vid den gren af Niedfloden, som kallas NiedFrancais och straxt öster om Metz. Att etriden, som varade i fyra timmar, aflopp lyckligt för de franska vapnen, framgår deraf, att konung Wilbelm sedan icke telegraferat till sin gemäl om nägot förföljande eller annorledes, hvadan man kan antaga, att de franska trupperna verkligen kastat preussarne tillbaka och kunnat i god ordning gå öfver Moselle under skydd af Metz fastningskanoner. För öfrigt ha preussarne på tvenne ställen gått öfver Moselle, neml. venstern vid Nancy, hvarifrån den, enligt våra gårdagstelegrammer tramskjutit sina förtrupper till den ganska starkt besästade staden Toul, som för svarar en annan öfvergäng öfver Moselle, hvilken flod här gör en sväånguing åt vester. Preussarne ba uppmanat fästningen att gifva sig, men erhållit ett nekande svar. Franska ingeniörer ha sprängt ett par broar i luften, hvarigenom preussarnes framryckande på denna sida försvåras. Neuselfloden flyter ej långt vester om Toul, så att preussarne vid en uppmarsch mellan de båda floderna kunna bli något inklämda. Preussarnes center har deremot gått öfver Moselle vid Pont a-Mousson och framskjutit sina förtrupper öfver Thiancourt till Vigneulles, som har den vid Meuselfioden belägna fästningen Verdun i nordvest och Vetz i nordost, ungetär lika långt emellan båda. Det är således på den för fransmännen fördelaktiga terrängen mellan Moselle och Meuse, der Ardennernas öfverallt sig utgrenande bergssträckningar lemna ypperliga stödjepunkter, under det tästningarne Metz, Toul, Verdun, Montmedy och Thionville bilda en jernring kring angriparne, som den nu väntade alagtningen skall stå. Piatsen är väl vald, och de förstärkningar, franska trupperna erhållit, gifva dem äfven i numeriskt hänsede utsigt till att icke beböfva helt och hållet öfverväldigas af en alltför stor öfvermakt. Prenssarne ha visserligen å sin sida sått ansenliga förstärkningar i de reservirupper, som voro uppställda tör att upptaga och stärka den lörsta träffen, om denna möjligen nödgats att draga sig tillbaka tör de angripande fransmännen, under det att landtvärnet intager deras plats som reserv; men man bör erinra sig, att under det fransmännen kunnat öka sin hufvudhär, måste preussarne detacbera ansenliga trupper dels kring fästningarne och dels i de inkräktade provinserna, hvilkas befolkning ger prof på ett hat till preussarne, hvaröfver nya berättelser ingå för hvarje dag till sjelsva de tyska tidningarne. Så skrifver en tysk soldat till ÅPfälzer Zeitung: Borgarne i Wissembourg sköto på våra soldater och fruntimren slogo kokhett vatten öfver deras hufvuden. Flera blefvo derför häktade och förda till Mainz; bland de gripne är äfven ett fruntimmer. Äfven annars ha våra trupper mycket att berätta om det fanatiska hat, hvarmed de emottagits af Elsassarne. Man har endast med stor möda kunnat hålla de på det yttersta förbittrade soldaterna ifrån att hämnas... I Wissembourg rasade en blodig kamp, i hvilken borgarne äfven deltogo; de ha för fe brott(?) blifvit på det fruktansvärdaste strafade. Det är en ej oväsentlig faktor, denna fientliga befolkning, som en framryckande preussisk arm lemnar bakom sig. En korresp. till Allg. Zeit. säger, att de okunniga mas