Göteborgsposten – 16 augusti 1870, sida 3

stora sympatier, som återstå för Preussen i Europa. Det finnes i Europa 3 kejsare, 1 drottning och flera konungar. Alla dessa suveräners känslor för den Bismarckska politiken äro identiska. Aldrig skall I någon af dem glömma det sätt, hvarpå han detronii serat, bortjagat och utplundrat regerande monarker. i alen för Preussen och dess konung är stämningen olika Det seimes bland suveränerna somliga, hvilkas i sympatier i deta iscende äro afgjort gynnsamma. Vi ha hittils adderat, låtom oss nu subtrahera. Drottningen al England är varmt prenssiskt sinnad, men tronföljaren, prinsen at Wales, som är gitt med en danska, hatar Preussen. Kejsar Alexander af yssland har konsiderationer för sin onkel, konung Wilhelm, men storfursten-tronföljaren, som likaledes är förmäld med en dansk prinsessa, hatar tyskar i allmänhet och Preussen isynnerhet, känslor, hvilka om möjligt äro ännu starkare än hos hans farbroder, storfurst Konstantin. Kejsaren af Österrike har ingen särskild anledning att vara ligt stämd mot Preussen och erkehertig Albrecht ännu mindre. Konungarne af Sachsen och Wärtemberg äro i grund och botten allt annat än preussiskt sinnade. Konungen at Grekland är en dansk och konung Kristian likaså, hvars land härjats af preussarne och hvars besittningar minskats med en betydande provins; slutligen är fransmännens kejsare Preussens förklarade fiende. 1 sjelfva Preussen säges konung Wilhelm vara afundsjuk på Bismarck för den framstående roll denne spelar i Europa och som ställer konungen sjelf långt i skuggan, och kronprinsens af Preussen animositet mot denne statsman är likaledes väl bekant. — Fälttelegrafen handhafves vid transka krigsskådeplatsen på följande sätt:-Afrullandet af trådarne sker förmedelst en postvagn, afdelad i tvenne delar; den främre liknande en paketpostkupe tjenar till byrå, och den senare innehåller rullar med tråden. I byråkupn är ett bord med en Morse-apparat, två lådor för staplarne och apparaten samt en bänk med två platser. Under natten upplyser en lanterna kupen. Den senare kupen har tvenne jernaxlar hvarpå rullarne löpa och hvilka följa vagusbjulens rörelser, på samma gång afrullande tråden och förbindande de två yttersta punkterna af militärlinien, nemligen operationscentrum och postvagnen. Hvarje postvagn innehåller omkring 9240 tot tråd. Kärror, följande postvagnen, föra reservrullar, för den händelse att afståndet skulle öfverstiga 3 kilometer. Hvarje sådan kärra innehåller 64,660 fot tråd, på 7 rullar. I bergstrakter ersättas dessa postvagnar med ridande postbud, befordrade på mulåsnor. En mulåsna bär på ryggen ett litet fyrkantigt tält och ett bord för apparaten; denna är förvarad i två små skåp försedda med lådor, En annan mulåsna bär tvenne rullar, hängande på ömse sidor om sadeln. Afrullandet sker medelst en skottkärra, i hvilken finnas tvenne andra rullar och som drages af en mulåsna; dessa kärror måste hållas i jemnvigt af två soldater och bäras af dem vid passerandet af otillgangliga trakter. De officerare, som leda, dessa telegrafoperationer, hafva framför allt att taga kännedom om den terräng, i hvilken en ledning skall anbringas. De äro både under vägen och å stationen ansvarige för denna postskjuts. Den hastighet uvarmed man på jemn mark kan upprätta dessa telegrafstationer är i medeltal 6158 fot itimmen. Upprullandet af en linie hvars verksamhet skall upphöra, sår äfven utan särdeles ansträngning på kort tid. — Hamburgertidn. Freischutz. berättar följande historiett-: Våra tyska soldater tyckas ej bry sig vidare om mitrailleuserna. Sålunda berättas från Saarbräcken, att då den första mitrailleusen riktades mot det 40:de reg:tets 10 kompani, som just skulle börja striden, lät kapten von Blomberg hela kompaniet göra halt, hvarpå soldaterna på hans order svängde med pickelhufvorna och ropade ett dundrande, tre gånger upprepadt Hoch för preussiske kungen för att visa fransmännen, huru föga de fruktade mitrailleuserna. Fransmännen besvarade denna demonstration med att affyra mitrailleusen, men icke en enda tysk soldat blef träffad af kulorna! Trolleri alltsammans! — Den bekante ifrige medlemmen af lagstiftande kammarens venster, grefve de Keratry, har begilvit sig till Brest, hvarest han öppnat en byrå för aneckning af frivilliga i nationalgardet. Under lopvet af två timmar anmälde sig öfver 2500 frivilliga. seneral Changarnier har nu slutit sig till generalstaben och den verkan, som detta åstadkommit skillras som utomoruentlig. — Lotskommendören i Wilhelmshafen inrapporterar, att en torfpräm, som oaktadt förbudet ville segla upp i Jahdebugten och som, gynnad ar tjocka, obemärkt slapp förbi stationsfartyget, stötte på en iorpedo, som sprängde fartyget i lutten. — Tyska fabrikanter anbefalla i tyska tidninsar nyuppfunna Åpansarskjortor-. Åt fredliga medborgare, hvilka stanna hemma, rekommenderas, särleles praktiska, s. k. skattegrytor:. Dessa grytor, som förfärdigas af jern, äro ötverdragna med zink samt kunna nedsänkas i vatten eller gräfvas ner i jorden utan att deri förvarade värdeföremål lider någon skada. — En korresp. från Berlin till Neue Freie pPresse skrifver d. 3 d:s bl. a.: Igår på e. m. lopp n sakta hviskning genom staden: Det har händt något-, det växte snart till sorlet af en stormvind, timma efter timma tillväxte de folkmassor, som samlat sig utanför det kungliga slottet och som nyfiket blickade upp till drottningens fönster. Då synes en man framför palatset viftande med en hvit näsduk. Tyst! Tyst! ljuder det fråu tusende munnar och sorlet afstannar plötsligt. Mannen håller ett telegram i sin hand och han läser derur: -Glänsande. men blodig seger! Dödstystnaden afbröts och ett hurra dånar, så starkt att jag fruktade det gamle Fritz? deruppe skulle ramla at sin bronzhäst, så starkt att det borde ha hörts ända till Rhen. Åter vlef det tyst och mannen fortsatte läsningen, han läste till slut, nya rop af: Lefve tyska hären! Lefve kronprinsen! Drottningen synes på sin balkong, helsande åt alla sidor, bakom henne framträda en stabsofficer och en adjutant; den senare bär en liten lampa i handen. Berlinerhumorn finner detta iöjligt och föga majestätiskt samt urladdar sig i mer eller mindre dåliga witzar. Stabsofficeren läser upp ett telegram; det är detsamma, som man nyss hört. Gruppen försvinner från balkongen, man börjar knota biand hopen, man vill höra -nagot nytt.Da armbågar sig en telegraftjensteman fram i trängseln, han berättar, att han just nu öfverlemnat ett telegram till drottningen. — Hvad stod det deri?— Hur kan jag veta det? Det var försegladt. Riktigt anmärkt, men man måste ha reda på innehållet och — Köniyin heraus! vrålade mängden. Åter syntes på sin balkong den höga damen, på långt håll igenkänlig genom sin ljusa klädning, nya rop: ÅTelegrammet, telegrammet! — Tyst, der kommer mannen med petroleumslampan (sic !). — De båda officerarne börja på nytt sitt arbete; den ene håller lampan, deu andre uppläser konung Wilhelms telegram till drottningen. Nu först kan man sätta fullkomlig lit till det skedda och massorna skingras för att kringsprida nyheterna. Och i hela staden sjunges, pokuleras, göras insamlingar för de sårade! Det var ett skallande, hjertligt jubel, men — Åännu