Göteborgsposten – 15 augusti 1870, sida 1

dons styfdotter, sökte kapten Paget göra sig så angenäm som möjligt för herrn i huset. Lord Lytton har sagt, att det ligger något sällsamt, nästan magnetiskt i den rapport som finnes mellan två elaka naturer. För två hederliga män tillsammans, och i tio fall mot ett kunna de ej känna igen hvarandra som hederliga; olikheter i temperament, sätt, tillochmed politik göra att de kunna misstaga sig på hvarandra. Men för tillsammans två män utan moral och principer — män som om de blifvit födda i armod skulle ha blifvit bödelns byte — och de förstå hvarandra genom en ögonblicklig sympatin. Huru det nu kunde förhålla sig med deesa två män i detta afseende, så är det säkra att de hastigt kommo på mycket förtrolig fot med hvarandra. Mr Sheldons planer att vinna penningar voro mycket invecklade till sin natur, och han hade ofta behof af skickliga redskap vid utförandet af dessa planer. Horatio Paget var verkligen typen för en man, som borde kunna antagas vara nyttig för en sådan person som Philip Sheldon. — Åt middag med oss i morgon klockan 8ex, sade han då han skildes från kaptenen; då kan ni få höra de båda flickorna spela och sjunga. De spela märkvärdigt väl, efter hvad andra personer sagt mig; sjelf är jag ej musikalisk. Horatio Paget antog inbjudningen lika hjertligt som den var gifven. Det är märkvärdigt hvad dessa verldsmän kunna vara hjertliga och vänliga mot hvarandra af ringaste anledning. Man kan dervid riktigt föreställa sig de randiga bengaliska tigrarne skaka tass med hvarandra i buskskogarne i Ostindien, gamarne kuttra i bergsklyf