Torpedos. (Efter ett pariser-blad). Torpedos äro en nyare tidens uppfinning. Österrikarne begagnade sig af dem år 1859 för att försvara Venedig, som var blokeradt af den franska eskadern, och då Sydstaterna i det nordamerikanska borgarekriget med sin föga talrika flotta icke kunde bämma skeppsfarten på de stora floderna och sjöarne, använde de naturligtvis torpedos, som dervid spelade en framstående roll. Den tiden förstod man sig ej på dem, hvarföre de också förorsakade nordstaterna stor skada, i det äfven ett tjugotalaf deras fartyg förstördes. Deras värsta verkan visade sig på monitoren Palapseo, som d. 16 Jan. 1865 i närheten af Fort Sumter stötte på en torpedo, som exploderade med den effekt, att monitoren en minut senare gick till botten och tog 62 man at besättningen med sig. En amerikansk torpedo innehöll på sin höjd 60 (2. krut, ibland endast hälften, och var så konstruerad, att explosionen uppstod genom elektricitet, i det den genom metalltrådar stod i förbindelse med kusten. När dylika torpedos utläggas, bestämmer man med matematisk noggrannhet dess läge och så snart ett fientligt fartyg är i sigte, observerar man genom en kikare det ögonblick, då fartyget befinner sig midt öfver torpedon, hvarpå man låter den elektriska strömmen fortplanta sig till denna, som då springer i luften och spränger sönder fartyget. Detta slags torpedos äro mycket komplicerade i det man endast kan ha en tråd till flera af dem och mycket dyrbara, emedan det för det första icke är afgjordt, att de explodera, om de legat länge i vattnet, och för det andra, derföre att de kräfva stor omsorg och påpasslighet. De ha deremot den stora fördelen framför de sjeltexploderande torpedos, att de ej äro farliga för icke-fientliga fartyg, ty för att göra dem oskadliga, är det tillräckligt att afbryta strömmen mellan torpedon och det elektriska batteriet på land. Det sätt, på hvilket torgedon nedsänkes är naturligtvis beroende af farvåättnets beskaffenhet. Är det fråga om att försvara ett djupt inlopp kunna de ej vara mindre än 25 å 26 fot under vattenytan för att trådarne ej skola sönderslitas af fartygen. De fastgöras vid flera kablar, så att de ej kunna förändra ställning. Tillåter djupet ej detta nedläggni sätt, fastgöras de vid jernankare som nedläggas ) hafsbotten. Torpedons verkningar beror, som man väl kan förstå, dels på afståndet mellan denne och det sientliga fartyget, dels af qvaliteten och qvantiteten af det exploderande ämnet dels ock på styrkan hos den hylsa, som omger sprängsatsen. När torpedon exploderar, höjer sig först en väldig våg, som nästan uppslukar hela fartyget samt kan uppnå en höjd at c:a 50 fot och derpå följer en förfärlig verkan af den gas, som rusar ut vid krutexplosionen. Sedan gasen böjt upp vågen söker den en utgång, med en kraft, som ingenting kan motstå, för hvilken tjocka bjelkar springa sönder som glas. Till sprängsats använder man krut, emedan man dermed erhåller ett bättre resultat än genom nitroglycerin eller liknamle exploderande ämnen, hvilka ej som krutet kunna motstå fuktigheten. För öfrigt har erfarenheten visat, att de mest ödeläggande torpedos äro de, hvilkas hylsor erbjuda den största motståndskratten ej de, hvilka innehålla det största qvantum sprangsats. Preussarne sägas ha nedlagt såväl i Rhen som i Östersjöhamnarne flera af dessa små helvetesmaskiner, hvilka äro af en förfärande verkan och väl passande till att förstöra fientliga krigsskepp, men man må derföre ej tro, att ett farvatten, beskyddadt af torpedos är omöjligt att passera eller att hvarje fartyg, som kommer i beröring med dem, är oundvikligen förloradt. Tack vare den menskliga uppfinningstörmågan gå alltid uppfinningarne till försvar hand i hand med uppfinningarne till anfall och ehuru man ej kan förneka dessa undervattensminors förstörande kraft har man dock, lyckligtvis funnit på medel, hvarigenom man kan upptäcka dem under vattenytan och sålunda undvika dem eller göra dem oskadliga) a AA D