det. Ytterst altererad af den hemska syn, som der mötte hans blickar, rusade Dahlqvist ut, för att tillkalla polis och folk. Utkommen på gatan hade han anträftat d:r Appeltoflt och i dennes sällskap återvändt till mordstallet, der liket tagits närmare i Ögonsigte, hvarefter och sedan man funnit att nåvon 4 hjelp icke här kunde lemuas, Duhlyvist anyo skynat ut och tillkallat stadsfiskal Kihlberg och polis(konstapeln Wiberg, hvilka ofordrojligen installt sig och efter förhör med mörderskan, dervid hon öppet erkände sitt brott, affört henne till ellfängelset, dit hon ifrigt önskat att blifva ofördröjligen förpassad. Ordt. framställde, sedan mörderskans här ofvan refererade berättelse blifvit aflagd, den frågan, huruvida hon icke efter brottets fullbordan känt någon ånger öfver detsamma, eller önskat den omenskliga gerningen ogjord. Hon upplyste till svar härå, att hon under följande natten icke kunnat sofva, utan varit mycket orolig och grubblande, att hon, enligt sin förutfattade föresats, ville bedja Gud och menniskor om förlatelse samt att hon nu helst önskade att mordet icke blifvit beganget. Hennes utseende, hvilket uttrycker lugn, nästan enfald, och ingalunda innebär något som vittnar om den vilda omensklighet, hvilken vid hennes föröfvade brott utvecklades, var ej heller pregladt af någon synbar djupare ånger och hvad hennes bekännelse och uppgifterna om bevekelsegrunderna till den förtviflade ogerningen angär, tycktes dessa berättelser icke vara fullt tillfredsställande och man har all anledning att förmoda, det flera detaljer, som stå i sammanhang med detta brott, blifvit förtegade eller otullständigt anförda. Möjligen skola blilvande ransakningar sprida helt och hället nya belysningar ä den mörka taflan. Under det nedannämnde vittnen på ed aflade sina berättelser, tilläts mörderskan sitta ned på en stol framtör dombordet och i det törsta vittnet vidrörde hennes i senare tider visade nedslagenhet och ledsnad vid denna verlden, föll hon för några ögonblick i gråt, hvilket var det enda afbrottet i uct orubbliga lugn, hvilket hon annars iakttog under hela ransakningen, som räckte ötver tre timmar. De athörda vittnena voro: Bokhällaren C. 4. Liljebjelke, som varit anställd i Zellanderska huset under hela den tid Britta Maria Andersdotter der innehaft tjenst, berättade att hon varit mycket afhållen af sitt husbondefolk, såsom en särdeles hygglig och bra menniska. Hennes enda tel hade varit ett hastigt, lättretligt lynne, som gjort det svårt för henne att komma öfverens med sina likar. Hon hade dessutom alltid visat en till envishet gränsande fasthet i utförandet af en gång tattade furesatser, men föröfrigt varit redig och sansad, samt, såvidt man kunde märka, städse ärlig och trogen. Hennes beteende hade aldrig företett några spår af sinnesförvirring eller själssjukdom. Endast några dagar före mordet hade hon sett ängslig och nedslagen nt, något som vittnet anat ega sin grund i uppslag emellan henne och fästmannen, emedan hon då ickv mera var klädd i den förlofningsring. hvilken hon förut burit. En gång under denna tid hade hon för vittnet yttrat: Det är så ängsligt och besynnerligt här i verlden, så att jag kan ingenting göra eller uträtta,, Angående förloppet efter mordet, ötverensstämde; vittnets berättelse med mörderskans egen. Man hade tillfölje af Andersdotters vid haktningstilltället fällda yttrande om äldre grofva brott, som hon skulle hafva på samvetet, fattat en half misstanke derom, att hon möjligen kunnat ega någon andel i sin husbondens detta år inträffade förtidiga död. Vittnet ansåg dock denna förmodan icke ega någon sannolikhet för sig, icke heller hade man någonsin märkt att hon begått nägon oärlighet eller ens gifvit anledning till misstankar derom. Tvärtom hade hon visat sig religiös och alltid iakttagit ett sedigt och allvarligt uppförande. Musikanten G. A. Dahlqvist hade känt Anderslotter ett par år, och då han under förra året var sysselsatt med arbete i handl. Zellanders hus, hade aon förefallit honom mycket språksam och munter, men dagarne före mordet deremot mycket svårmodig. Då vittnet straxt efter mordet fick tillsägelse af hr Liljebjelke att efterse huru saken förhöll sig, fann han Andersdotter i gården gående af och an i en särdeles upprörd sinnesstämning, med förvridna anletsdrag och stel blick. Hon yttrade då för vittnet att hon mördat ett barn och då vittnet derpå svarat att denna historia tvifvelsutan vore bara fantasier, hvilka han raljerande tillskref den omständigheten att hennes fästman möjligen slagit upp med henne, tillade hon: ja så är det, och just derföre har jag gjort det (mordet). Sedan vittnet deretter hemtat stadsfiskalen och en poliskonstapel till tället, uppgaf mörderskan att hon gjort mycket ondt i sina dagar och bland annat stulit lite här och tite der en hel mängd effekter, som hon skulle ega i sina gömmor. Carolina Bengtsson, i tjenst hos hr kapten Strömstedt, som bebor en lägenhet i Zellanderska huset, har äfven känt Andersdotter, ehuru hon sällan samtalat med henne. Redan på Lördagen före mordet observerade hon hennes nedslagna sinnesstämning. ilon hade då gråtande yttrat för vittnet, att hon ände sig så grufligt öfvergifven och ej hade något stöd här i verlden, men omnämnde för öfrigt icke avad det egentligen var som låg henne på hjertat. Efter mordets begående hade Andersdotter för vittnet berättat att hon föröfvat en sådan ogerning, hvarefter vittnet, sedan denna uppgift befunnits ega sin srund, gick upp till sitt, utan att taga den mördades qvarlefvor i ögonsigte. Poliskonstapeln Wiberg hade på kallelse ankommit till Zellanderska huset vid 10-tiden efter det mordet blifvit föröfvadt. Mörderskan, som anträffades i köket, var till det yttre lugn och afgaf rediga svar på de frågor som ställdes till henne. Hon hade pppet erkänt sitt brott och då vittnet frågat hvad som föranledt henne att begå denna försk äckliga zerning, svarade hon, att hon gjort så fasligt många brott samt att hon haft tankar på att begå mord, alltsedan hr Zellander dog.t. Mörderskan nekade nu på det bestämdaste, att 0 rafva fällt dessa yttranden. Den mördades man Helge . Andersson inlemnade en af flere personer i hans sa hembygd understödd anhållan derom, att mörderskan, t. som på ett så grymt sätt beröfvat honom hans enda u ilderdomsstöd och biträde vid försörjandet af honom h sjelf och deras mindre vetande hemmavarande son, a måtte åläggas bidraga till hans framtida försörjning k ned 500 rdr. Som mörderskan, utom en mängd d kläder och andra effekter, uppgaf sig ega just denna summa insatt i härvarande sparbank, kan man hop-2 vas att denna hemställan vinner behörigt bifall. t)rdf. förde till slut mörderskan till sinnes att henles belägenhet, med de tillgångar hon sålunda egde. cke borde ansetts så hjelplös och förtviflad, som hon nålat sig densamme, enär mången i hennes ställning, I — om egde vida mindre ekonomiska fördelar, det oakadt tår finna sig i sitt öde med lugn och förnöjamhet. Den vidare ransakningen uppsköts till dag, som k ramdeles skall bestämmas, och Andersdotter återtit ördes till cellen. 80 andels-onderrättel 3 Lexelkarser: NM KÖPENHAMN d. 9 Aug. Hamburg k.s. 2017 J1 London 3 m. d. 9 rdr.