Göteborgsposten – 11 augusti 1870, sida 1

de intellektuella förmögenheterna väckas, att från sex eller sju års ålder känna blygsel öfver att äta en föda som ej blifvit betald och ligg på en bädd från hvilken mean hvilket ögonblick som helst kan bli bortkörd med skymford och förebråclser. Diana Pagets hjerta hade förhärd:ts af sådant. Ingen mild, älskande varelse hade funnits tillhands för att rädda flickan från det fördert, hvari det barn eller den qvinna, som aldrig erfarit hvad det är att vara älskad, är färdig att falla. På Hyde Lodge lärde flickan för första gången hvad det vill säga att vara älskad. Charlotte Halliday omfattade henne med en djup tillgifveuhet. Måhända det mildrande inflytandet af denna tillgifvenhet försvagades deraf att den kom så sent, eller att någon naturlig böjelse för hårdhet och bitterhet fanns i Dianas karakter; det säkra är att Charlottes vänskap ej u pmjukade flickins hjerta eller förminskade bitterheten af hennes medvetande om den stora skilnaden mellan hennes ställning och de döttrars, hvilkas fäder voro i stånd att betala sina skulder. Miss Paget tänkte med bedröfvelse på den förestående skilsmessan der hon satt i trädgården vid Charlotte Hallidays sida. Hon skulle förlora sin trogna väninna — den flicka som, så mycket rikare, lyckligare och älskvärdare än hon, med så innerlig tillgifvenhet slutit sig till henne; hon skulle förlora denna ömma tröstarinna och hon kände en djupare sorg deröfver än hon ville visa. — Du måste komma till oss mycket ofta, sade Charlotte för hundrade gången; mamma skall för min skull vara glad öfver att ha dig hos sig, och min styffar lägger