Från Utlandet. Vår tro, att franska nationen skulle, etter de nedslående underrättelserna om dess vapens upprepade nederlag, resa sig i patriotisk hänförelse, har bekräftat sig. Nationen känner, att här gäller det ej blott smekandet af den gyllene drömbilden Åla gloire, ja, icke ens blott dess maktställning i Europa, utan äfven dess egen integritet. Ett telegram från Paris förmäler derför, att underrättelserna om Mac Mahons och general Frossards motgångar framkallat lifliga utbrott af patriotism. I Paris fordra stora skaror at man at alla åldrar att bli beväpnade och tå deltaga i kriget mot arffienden, som beträdt Frankrikes jord och kanske i denna stund levererar en afgörande kamp med Frankrikes armå. Ställningen är i sjelfva verket kritisk ej blott för kejsardömet eller Napoleon, utan ätven för Frankrike sjelft. Man kan bäst sluta härtill af de anspråk, åt hvilka man i Berlin gat luft, redan efter det blott underrättelsen om träffaingen vid Vissembourg dit ingått, och till hvilka proportioner måtte de ej sedan dess svällt ut! Från den preussiska hutvudstaden skrefs neml. d. 5 d:s eller samma dag kronprinsen at Preussen fortsatte marschen från Vissembourg : Genom den segerrika, men blodiga kampen om nyckeln till Elsas har det antagandet bekräftats, att en offensiv rörelse af hela den tyska armåen föregås at en svängning af den venstra flygeln, hvilken genom gränsens geografiskt-politiska konfiguration icke vant i stånd att förut intaga den af terrängförhållandena påbjudna ställningen. ärigenom torde äfven under de närmaste dagarne rörelserna på denna sida träda mest i förgruaden, tills de öfriga afdelningarne hinna att komma med i angreppet. Man kan nu hoppas, att tyska armöer för sista gången utgjuta sitt blod på Elsas och Lothrmgens slagtält, för att sätta en gräns för fransk eröfringslusta. Om segren forblir våra tanor trogen, torde rakenskapsstunden komma lörr, än man hittills antagit. Redan nu hör man i militära kretsar återtagandet af Elsas och Lothringen, eller åtminstone slopandet af de på denna tyska jord mot Tyskland uppförda fästningarne betecknas som en oafvislig nödvändighet. Hvad som ur politisk synpunkt kan anmärkas emot