Göteborgsposten – 10 augusti 1870, sida 2

öfverdritvet svart tyckes det ligga något grymt och hårdt, nästan något mordiskt. Charlotte Halliday var helt olika sin mor. Georgy var en af de qvinnor som ej ha någon karakter alls, men Georgys dotter kunde man tillochmed beskylla för att ha en något exentrisk karakter. Hon leddes af sina fantasier och impulser. Hon hade skrifvit vilda versar vid midnattstiden på sitt rum och rifvit dessa poetiska utgjutelser i tusen bitar morgonen efter deras nedskrifvande. Hon spelade och sjöng, ritade och dansade beundransvärdt samt gjorde allt på sitt eget vilda sätt, hvilket var oändligt mera förtjusande än andra qvinnors vanliga fullkomlighet. Hon var ej skön i enlighet med de allmänna skönhetsreglor, hvilka hvarochen tror på ända tills han träffar en qvinna som trotsar dem alla och dock är skön. Miss Halliday hade tjocka svarta ögonbryn och stora grå ögon, hvilka folk gerna ville taga för svarta. Hon hade en bugtig näsa och en af de täckaste munnar som någonsin smålett mot en hänryckt man. Naturen hade gifvit henne en något större haka än en grekisk bildhuggare skulle ha ansett passande, men samma natur hade gifvit henue en hals som Phidias sjelf förgäfves skulle ha försökt att efterapn. Flickan var en af de lyckliga varelser som qvinnor älska och män dyrka. Hon hade något af sin fars godlyuthet och oförsigtiga öppenhjertighet i karakteren. Hon var en favorit hos hvarochen i pensionen, från lärarinnan ned till skoborstaren. Hon hade varit i pensionen i Brompton nära nio år — endast lemnande den om helgdagarne — och nu skulle